Förord och lite annat

Förord

Eftersom vi är två författare så vill jag (Sven) passa på att ta kommando redan från start. Jag vill förklara för Er läsare vad det är som kommer på följande sidor och varför de har blivit skrivna.
Häng med!

Jag har alltid fascinerats av mustascher. Man föds inte med en mustasch, man förtjänar den.
Det krävs åratal av utveckling innan du överhuvudtaget har den fysiska förutsättningen att odla fram en. Men framförallt, det krävs att du är man.
Ibland undrar jag vem som kom på det. Skägget fyllde sin funktion när det gällde att hålla kylan borta från anletet, men mustaschen? Att spara håret under näsan? Kan detta överhuvudtaget vara hygieniskt korrekt eller lockande för det motsatta könet? Många frågetecken har jag stött på längst den kurviga vägen att försöka förstå. Kanske förvandlas frågetecknen till utropstecken den dag jag själv berikas med en egen, grov hårväxt i ansiktet. Trots mina 26år varav 12 har ägnats till olika typer av rakning, bekläds områden endast fläckvis med en mjuk pläd av fjun.
Tills den dagen kommer får jag studera andra människors val av mustasch.
Min far hade den optimala. Den var av den här typen som går ner lite längre än vanliga den ”snorbromsen”. Antagligen tröttnade han väl på ansandet eller också ville han att en yngre generation mustaschodlare skulle ta vid. Min själ är redo, men min kropp måste utvecklas. Sedan.
När du läser boken kommer du kanske träffa på saker som kan tyckas vara stötande eller upprörande. Tro inte för en sekund att jag ser ner på någon eller något, jag är i grund och botten av den fantastiska tron att alla är lika mycket värda oavsett om du går med rumpan bar eller föredrar att äta potatis framför ris. Detta betyder naturligtvis även att jag inte ser upp till någon mer än någon annan. Möjligtvis gillar jag er som har mustasch lite mer än andra.
Jag har varit tvungen att vara lite elak och fördomsfull i skrivandet. Annars hade jag inte fått fram den komiska ådra som åtminstone jag själv skrattat åt under skrivandet. Jag gör alltså lika mycket narr av mig själv som av någon annan av de fiktiva personer som kommer att nämnas fram till de sista sidorna.
Denna bok uppkom alltså i ett syfte att få folk att skratta. Så ta det med en klackspark som det så ungdomligt brukar kallas!

Vi kommer alla få försöka lära oss det här med självironi, för på ett eller annat ställen kommer du att känna igen dig och då vill vi att du garvar så högt att grannen hör vilket bra köp du gjort. Han att kommer bli så avundsjuk att han genast köper ett eget exemplar. Vi bor ju ändå i Sverige.
Avundsjukan är ett välkänt signum vi svenskar bär på. Istället för att glädjas åt den lyckligt lottade som vinner 50 miljoner på lotto, så låter vi oss irriteras över att systemet inte ger 50 personer en miljon var!
Ett annat bra exempel är bilen. En väldig statussymbol för många.
De flesta hushåll har en bil, de flesta av oss har en eller flera grannar som då naturligtvis allt som oftast är utrustade med åtminstone ett motorfordon.
Svensken är ju som bekant jävligt lagom och om då grannen kommer hem (innan en själv) med en ny bil skapas en labil stämning.
Om man inte bara väljer att tiga och ignorera grannens köp, kan man tänka sig att något i stil med följande repliker muttras:

- Den där han har alltid trott att han varit ”lite för mer än andra”

- Det var den där modellen de fick återkalla till fabrikerna, för att det var så jävla mycket fel på den.
Det är svårt att vara svensk. Man ska inte sticka ut för mycket åt något håll. För att vara accepterad bör man därför inte klippa gräset för ofta, men absolut inte för sällan. Inte skaffa pool, men gärna behålla fågelbadet. När du köper ett hus ska det inte vara fallfärdigt, men inte heller perfekt då du kan misstänkas vara en ohändig karl med tummen mitt i handen och snickarboa full med amatörmässiga Black & Decker verktyg.
Sånt här är ju ren komik, men visst vore det väl tråkigt om alla var lika? Och med dom förordenorden går vi vidare med lite inledning!

Trevlig läsning!