Sägnen om Stor-Stina

Jag sätter mig ner vid ett av de lediga borden, det är ett litet men mycket mysigt café och jag känner värmen omkring mig, värmen och glädjen som sprider sig från person till person. Kanske är det detta regniga väder som gör att folk söker värmen, värmen och närheten man får av varandra här inne. Jag tar en klunk av kaffet, det är något extra i det, någon mystisk smak och jag smuttar av den obekanta smaken en stund medan jag funderar över mina förberedda frågor. Jag ser mig omkring i lokalen där jag möts av en ljus tapet med en passande bård, väldigt elegant och trivsamt. Jag sätter mig till rätta i soffan för att ta en till klunk av kaffet. När jag ska ta tag i den varma koppen möts jag av en oerhört storväxt men stilig ung kvinna. ”Är det du som är Andrea?”, säger denna med en väldigt charmig brytning av lappländska och jag nickar samtidigt som jag studerar denna jättinna.

Hon tar tag i min hand med ett rejält handslag och presenterar sig som Christina men säger att jag kan kalla henne Stina. Hon beställer en kaffe samtidigt som hon slår sig ner mittemot mig. Stina har en stillsam och vänlig blick samt ett väldigt samiskt ansiktsdrag och jag fascineras av lugnet hon sprider. Jag sneglar försiktigt omkring oss och möts av förvånande blickar av folk som nästintill stirrar på jättinnan mitt emot mig. Stina berättar kortfattat för mig om sitt liv och det blir allt mer intressant för varje ord hon säger. Jag känner hur jag dras in i historien och hur Stina märker min nyfikenhet. Hon tittar på klockan och uppmärksammar mig om att det är tredje koppen kaffe under vårt möte och konstaterar att hon måste gå. Jag tackar så hemskt mycket och får en ordentlig kram av henne, en kram som gör mig helt varm och trygg. Jag sjunker ner i sammetssoffan och drar försiktigt med fingrarna genom håret innan jag lutar mig avslappnat bakåt och sluter ögonen.

Jag väcks av ett ringande ljud och trött reser jag mig upp för att få ett slut på oväsendet. Min tankegång går snabbt just nu och jag funderar på mitt möte med jättinnan samtidigt som jag greppar tag i mobilen där ljudet kom ifrån. Allt blir mer klart och jag flinar lite förvirrat åt mig själv innan jag lägger mig sakta ner i sängen igen. Vilken dröm tänker jag samtidigt som jag funderar på att ingen hade troligtvis tänkt på att resan skulle sätta sina spår i Stina, att rycka bort henne från sin familj och bli uppvisad som ett missfoster. Stina var verkligen inget missfoster utan hon var unik och speciell med sitt värmande sätt.

Långa Lappflickan, Stor-Stina, hette egentligen Christina Chatarina Larsdotter och föddes i januari 1819 i Malå, Västerbotten, och bodde där till sin bortgång år 1854. Åke Lundgren gjorde sin romandebut genom att skriva denna sanna sägnen som handlar om ”Lapplands jättinna, världens längsta kvinna”. Det sades att Stinas föräldrar, Lars Sjulsson och Carin Larsdotter, som ingick i det kortväxta samesläktet, blev skrämd av sin egen skugga en natt då månen framträdde. Detta ledde sedan till att Carin födde en dotter som blev mycket längre och större än de andra barnen. Stina har alltid varit betydligt längre än sina jämnåriga och det gjorde henne förstås extra märklig i folks ögon, då hon blev cirka 2,10 meter lång.

Som barn tyckte Stina om att vara ensam därför att jämnåriga kamrater skrattade och retade henne för att hon inte var som dom, utan mycket längre och klumpigare. Något det syns spår på än idag är att folk retar de som är på ett annat sätt. Det påstods också att Stina var oerhört stark och om en vuxen karl retade henne kunde hon kasta upp honom i luften och börja jonglera. Detta ser jag själv som något påhitt, då hon beskrevs som en stillsam och väldigt intelligent flicka.

Eftersom Stina var onaturligt lång blev hon väldigt omtalad och det börjades spridas rykten om denna långa flicka, något som sträckte sig enda till den tyska agenten Wolfenstein. År 1837 reste han upp till Malå och övertalade Stina att följa med henne på en turné och då få betalning för den, ett erbjudande som Stina accepterade för att hjälpa sina svårt skuldsatta föräldrar. Detta förändrade hennes tillvaro drastisk då den blott 18 år gamla sameflicka reste på en Europaturné för att visa upp sig.