- Sött
Jag teg. Vad fan var det här för fager flicka som förbarmade sig över Fredrik Åkare? Fantastiskt. ”Snart framme. Behöver du någon stans att sova kanske K-conny?”. Hon riktigt sög på det sista ordet. Mitt imaginära namn. Jag svarade inte. Till min förvåning mötte hon min blick, jag hade tittat på hennes hår som guppade lätt som fjädrar upp och ner i takt med hennes klackars rytmiska spel mot trottoaren. Hon stannade. Jag stannade. Först nu lyste lampan upp tillräckligt klart för mig att se att hennes hår var hasselnötsbrunt och hennes ögon likaså.

- Söötnöt?

- Haha!

- Öhh.

- Men svara då, behöver du någon stans att sova? log hon.

- Alltså det vore jättesnällt men…

- Men?

- Jag vill ju inte tränga mig på någonstans.

- Haha

- Ska någonstans

- Vadå. Vart?

- Vet inte.

- Vill du inte? Hon log fortfarande och hennes tänder var overkligt vita. Det måste varit nåt med lampan. Jag tänkte inte på det men jag tittade på dem tills de doldes av hennes röda läppar, oj vilka röda.

- Jo, fnös och skrattade jag i ett.
Hon började gå och tog hastigt tag i min arm och fortsatte att gå armkrok utan att ens jag fick bestämma ett skit. Fast egentligen ville jag ju. Jag var bara lite svår. Det var svårt, och det är svårt. Hon måste vara jävligt lättcharmad den där Cecilia Lind från Normandie.

- Tss. Framme snart? Är du verkligen från Normandie?

- Om jag ändå var.

- Vad menar du egentligen?

- Äsch. Tänk inte på det.
Jag slätade till håret med handen. Det måste ha sett dumt ut. Fast hon kanske inte såg. Jag blev plötsligt nervös.

- Brukar du alltid vara så här full eller? Frågade hon.

- Näää

- Intressant

- Ja, eller…brukar du?

- Förut. Det var ett helvete, men jag har i princip slutat nu.
Jag glömde bort vad hon hade slutat med. Knarket? Det måste varit spriten hon menade.

- Så nu dricker du hallonsaft istället?

- Haha, ja. Nu dricker jag hallonsaft istället.
Vi var framme vid något som såg ut som en port. Det var förmodligen en port, hennes port närmare bestämt för att vi stannade. Jag följde huset med blicken och det såg väl bra ut antar jag. Som hus ska se ut ungefär. Hon drog mig i min rockärm som en indikation att vi skulle gå in genom den nyligen upplåsta porten. Porten var gammalmodig. Hennes klackar klapprade mot marmorgolvet. Vi steg in i en gammal och klaustrofobisk hiss. Vi stod mittemot varandra och hon såg djupt in i mina ögon. I den upplysta hissen såg hon ännu vackrare ut än förut. Hennes kropp nuddade lätt vid min. Jag hoppas inte upphetsningen märks så tydligt. Jag fnissade lite generat och tittade bort, även fast jag helst ville titta på hennes bröst som var smidigt dold under kappan. Urringningen var inte lika uppenbart i ytterkläder.

Inne i lägenheten luktade det hemtrevligt eller hur man ska beskriva det. Inne i hennes lägenhet var allting stillsamt och allting kändes rätt. Hon själv hade dock tagit av sig tämligen snabbt och jag stod bara där lite förvirrad över vad fan det var frågan om. Man kan ju inte direkt säga att tankarna flöt snabbare än 1,5 knop i motvind. Kläderna åkte emellertid av, ja alltså inte alla, men hon satt i soffan som om hon väntade på mig. Urringningen var mer uppenbar i hennes röda topp. Jag kände mig obekväm och satt mig i andra änden. Hon var otroligt vacker, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Hon tittade på mig nästan skamset. Hennes klassiska skönhet var slående. Hon var definitionen av Cecilia Lind. Jag nynnade på sången, scenariot spelades upp i mina tankar. ”Stjärnorna vandra och timmarna fly
och Fredrik Åkare är gammal men månen är ny. Ja Fredrik är gammal men kärleken blind; O kyss mig igen sa Cecila lind ”. Jag föreställde mig hennes läppar. Smakade dem smultron eller citron? Kanske skulle jag ha satt mig närmre. Fan. Ryck upp dig K-conny. Vad fan betyder K:et egentligen? Kastrerade-conny, kass-conny, kallawahlla-conny…

- Hur är det egentligen?