Hur länge hålle… | Del 1 av 3.
Andy Hero

- Vi ses imorgon!” svarade jag.
Nästa dag ringde jag mig sjuk till skolan och sa att jag hade astma.
Jag hade snott hundra kronor av mamma och satte mig på tåget till Stockholm.
När jag klev av bussen på Solvägen och gick på vägen så tänkte jag på mitt hittills korta liv om det tänkte på om det fanns någon återvändo. Jag hade helst satt mig på bussen och åkt tillbaka till ett liv där jag var en lycklig liten flicka i en annan familj. Men jag var tillräckligt klar i skallen för att förstå att så skulle det aldrig bli. När jag kom hem till Magnus så hade han ställt fram saft och bullar och det hade förmodligen varit tillräckligt omtänksamt för att bli förälskad i den åldern. Jag minns att jag var alldeles för spänd för att varken äta eller dricka något.
Vi gick ner till Magnus rum och han visade mig sina pokaler som han vunnit på karate tävlingar.
”Fina, vill du kyssas?” svarade jag.
Två små kalla daggmaskar trycktes mot min mun och en liten ivrig tunga försökte ta sig in bakom mina skyddande läppar. Först kämpade jag emot och försökte att hålla pussandet till en mer hygienisk bara på munnen variant men det var tydligt att inget skulle stoppa den penetrerande tungan. Magnus hade tydligen övat på sin mun akrobatik och ville visa sig på styva linan. Jag tänkte att det faktiskt var betydligt mer behagligt att kyssas själv på spegeln och jag var lite orolig över om jag skulle få en massa av hans saliv i min mun. Hans hårda och smala fingrar rörde sig snabbt över min kropp, till slut fick han av mig mina kläder och vi kröp upp i hans säng. Gud vad det var äckligt att lägga sig i en obäddad
säng, det gjorde aldrig vi hemma. Inte ens om man var sjuk slapp man bädda sängen, jag var i och för sig aldrig sjuk på riktigt . Inte en enda sjukfrånvaro på hela skoltiden jag var inte friskare än andra barn det vara bara det att mamma inte ville ha oss hemma på dagarna så vi gick i skolan med halsfluss och allt möjligt. Det
var väl därför som ingen Lärare trodde på mig när jag skolkade och ringde in mig sjuk. ”Har du gjort det här förut?” Frågade Magnus precis innan. – Javisst, massor av gånger . Det går jättebra! Svarade jag.
Jag låg som en död fisk medan Magnus tog min oskuld.
Det gjorde så ont som jag trodde det skulle göra, ungefär som att gå i hårda skor trots att man hade skavsår.
Magnus höll på en stund sen sa han,
– Du, kan jag få köra lite bakifrån tror du?
– Vad då bakifrån, hur menar du då?
– Ja alltså du står på alla fyra och jag står bakom dig liksom det är jätteskönt att göra så, har du aldrig prövat det eller?
– Jaha du menar så, jo jag har testat det men jag har liksom skolios så jag klarar inte av det förstår du!
– Va, jag fattar inte va då skolios?
– Ja men du vet skolios är när man är sned i ryggraden, jag har det och jag har en korsett hemma som jag brukar använda men jag tog inte med den idag, ok! Men det blir jättebra så här. Jag måste verkligen sticka nu om jag ska hinna med tåget.
Jag klädde snabbt på mig och sprang upp i huset. Magnus stod kvar naken nere på sitt rum och fattade förmodligen ingenting.
Hela resan hem satt jag som i trans, nu var jag äntligen klar med oskuldshistorien.

Varje gång som chansen till en dröm försvinner så dör man lite grann.
Jag hade vart säker på att det skulle bli John Taylor som tog min oskuld och i värsta fall hade jag nöjt mig med keyboardisten Nick Rhodes fast bara om han tvättat bort sin kajal. Nu blev det inte nån av dem utan ”KarateMagnus” från Hässelby i hans lilla rum i villans gillestuga med bruna tapeter och Bruce Lee planscher på väggen.
Men det är väl som Rebecka sa att man jobbar sig uppåt med killar.
När jag steg av bussen hemma så såg jag en välbekant profil som väntade in mig i den mörka busskuren. Det var pappa och han var arg som ett djävla bi.
Han kom springande efter mig och slog till mig i bakhuvudet .
– Din djävla hora vart fan har du varit! Skrek han.
– Jag har varit på stan bara, vi var där med klassen och så missade jag bussen som dom andra tog!” Svarade jag och försökte skynda mig så mycket som möjligt för att hinna ifrån dom andra människorna som hade åkt med samma buss.

(Klicka på ett hjärta för att sätta ditt betyg)

  Skrivblock

Skriv en kommentar

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig

Visste du att...

...registrerade medlemmar kan sätta ett bokmärke i varje bok? Klicka bara en gång i vänstermarginalen när du läser boken!

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Utan titel - utan tid

"Anna, en mamma mitt i livet, som brottas med tankar om just – Livet: ”Ett ständigt fokuserande…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Kaptensgatan 6, 114 57 Stockholm  |  info@kapitel1.se