Ett vällustigt möte

När Jesper kom cyklande längs strandpromenaden såg han en kvinna som gick en bit framför honom.
Hon hade svart hår som nådde ner till rumpan och det dansade i ljuset av solnedgången när hon gick. På sig hade kvinnan en tajt top i knallcerise och vit kort kjol. De brunbrända benen hade ringlande ormar tatuerade vid anklarna, och skorna hon bar var höga och cerise dem med. Han hade svårt att släppa blicken, och när han passerade henne kunde han inte låta bli att vända sig om. Naturligtvis såg kvinnan att han stirrade, men hon bara log glatt och hejade.
Hennes röst lät som om hon käkat ett ton kritor, den var sexigt hes och raspig. Det rös i Jesper. Han kände att något onämnbart vaknade till liv utan att han kunde stoppa det. Med ens kändes byxorna han bar alldeles för trånga. Vad skulle han göra nu? Han ville ju stanna! ”Äh vad fan!” sade han för sig själv, och bromsade tvärt in. ” Ursäkta jag bara måste få göra det här. Du får ge mig en rak höger om du vill, men jag bara måste…” med dem orden lade han sina händer om hennes kinder och gav henne en smällkyss. Kvinnan som hette Fredrika gav ifrån sig ett förvånat ” varför gjorde du så?” Men, herregud, titta på dig själv, du ser ut som en reinkarnation på en gudinna. Så jävla vacker!” Jesper svepte ut med händerna, medan han talade.

Fredrika hade aldrig hört någon säga sådant till henne, och var mycket smickrad.
Vad Jesper inte visste var att för exakt ett år sedan hade Fredrika vägt runt 100 kg, och varit en ensam människa som mest hållit sig hemma, men när föräldrarna en dag visat sina fotografier som de tagit på semestern där hon varit med hade hon dyrt lovat sig själv att gå ner. Bilden hon sett motsvarade inte alls den hon ville vara. Fotot hade tagits när Fredrika fiskade, och runt midjan låg valk på valk som avslutades av en stor mage. Bikinin hon hade på sig hade skurit in både här och där. Hennes haka hade varit inbäddad i ett lager av fett .Av hennes vackra profil syntes ingenting.
Hon räckte fram handen för att presentera sig ”Jag heter Fredrika Brenner och är vansinnigt smickrad. Man kan lätt säga att du gjort min dag med de orden. Jag är inte van att få komplimanger.”
Jesper böjde sig ner för att ta upp sin cykel som låg på backen, och vände sig sedan mot Fredrika. ”Snälla, rara du. Inte van. Skojar du med mig? Och dina ögon, de är som två gyllene bärnstenar.” Han började plocka ihop sakerna som ramlat från pakethållaren när han slängt cykeln på backen. ”Allvarligt talat så har jag aldrig någonsin gjort något sådant här. Aldrig!! Men, jag kunde inte låta bli när jag såg ditt vackra anlete.” Han böjde sig ner för att titta lite närmare på tatueringarna. ” Har de här någon speciell betydelse, eller?” Fredrika sade skrattande ”Ja, det kan man gott säga. Jag gjorde dem när jag gjort av mig med alla överflödskilon för att de skulle påminna mig om vad som väntade om jag gick upp igen. Jag var ett mobbat barn under hela min skoltid, och de som var värst var två tvillingpojkar som kallades för ormpojkarna eftersom deras pappa jobbade på terrariumet.”
” Det ser himla häftigt ut” sade Jesper.
”De gjorde ont som attan att få dit, jag lovar. Efteråt gick jag som om jag skitit på mig, rädd att slå emot det andra benet. Idag är de en del av mitt nya jag. Även om jag inte riktigt vant mig vid den här nya kroppen.”
Jesper gick så nära Fredrika att han kunde känna doften av hennes parfym. Det luktade en härlig blandning av sommar, citron och sand. Han drog in doften i sina näsborrar och funderade på hur han skulle få hennes nummer. Den här kvinnan måste han bara ha!