Kapitel 1

Dags igen...

Nyår...skulle det sluta som vanligt med gråt och böner om förlåtelse, stående på mina bara knän? Ja, du läste rätt, jag är en av dem som man brukar läsa om i tidningen dagen efter. Det vill säga en av dem som blir mycket otrevlig med sprit i kroppen och egentligen väl skulle hållit sig därifrån. Mestadels tillbringar jag fritiden ute i skogen, men ibland måste jag ut och träffa folk, är inte det varje människas rättighet?

Kvällen började med att grabbarna kom ner till min lägenhet med diverse dricka, både hembränt och köpt, och snart hade vi startat upp ett pokerparti som jag naturligtvis vann till grabsens stora förtret. Det är inte bra att som tjej spöa dem gång efter gång.

Klockan hade tickat på rätt ordentligt innan vi kom iväg till puben, det så kallade innestället i stan, och kön ringlade lång. Stället var knökfullt och nykterheten var obefintlig hos de flesta. Jag och grabbarna tog några shots i baren och alla vet ju hur mycket sprit de smakar. Just det, nada! Det smakar mest godis...farligt, farligt. Så det blev några stycken innan vi intog nästa bar.

Kvällen flöt på relativt lugnt och förutom lite småtjafs med några brudar var allt coolt.

Då kom hon...min ärkefiende sedan många år tillbaka...Susanne...en storbystad blondin med hjärna stor som en ärta. Hon gillade inte mig på grund av min maskulina framtoning med följd att grabbarna trivdes och ofta sökte mitt sällskap. Hon fattade inte alls vad de såg hos mig och ansåg att jag var en stor looser som mest lallade omkring i ett par stora jeans och aldrig eller iallafall nästan aldrig sminkade mig.

”Du är så jävla okvinnlig att man kan undra om du inte är en kille” hade hon vräkt ur sig en gång. Jag svarade inte utan visade fingret till henne.”Fuck you! Jävla bitch!” skrek jag i brist på något annat.
För övrigt såg jag väl ut som andra tjejer, kort och krallig efter alla timmar på gymet. Håret som en lejonman långt ner på rumpan, tjockt och lockigt. En glad tjej som hade lätt för att skratta...när jag var nykter.

Eftersom stubinen var mer än lovligt kort hamnade jag ofta i slagsmål ute på krogarna och blev utesluten från både den ena och den andra krogen med orden ”Du har inget här och göra eftersom du bara är ute efter en sak...trubbel” Så jag fann mig i mitt öde och tillbringade ännu mer fritid med att lära mig boxning och karate, vilket i och för sig inte var så smart. Jag hade en livsfarlig mix i mig som bara väntade på att explodera.

Naturligvis hade jag en orsak till min attityd gentemot fröken bröst...fattas bara annat. Hon hade svikit en av mina killkompisar och sedan skyllt på mig. Alla hennes pikar som hon slängde till mig gjorde ju inte stämningen bättre, det var fel på mina kläder, min frisyr, sättet att gå...ja allt! Hade jag varit svagare hade jag säkert gått under, men hon hade gett sig på fel person.

Förresten, jag kanske skall presentera mig... Jag heter Kim, börjar klättra upp i medelåldern, nä...skämt åsido. Jag fyllde precis trettio, men de flesta tror att jag är tjugofem. Är väl lite grabbig med mitt meckande av bilar och hojar, dessutom gillar jag killar mer än tjejer...de är liksom ärligare.
Nog om det...nu åker vi in i historien igen

Jag blev snabbt full eftersom jag på grund av nervositet inför kvällens bravader inte fått i mig speciellt mycket mat. Plötsligt ser jag Sussi komma fram mot vårt bord med näsan i vädret och de blonda lockarna vilt flaxande. ”Ursäkta, är det okey om jag slår mig ner?” Jag tittade på henne uppifrån och ner sedan slängde jag lite nonchalant ur mig ”Visst, bara du sköter dig!”

Kvällen fortsatte utan några större incidenter och jag till och med var upp på dansgolvet och stuffade runt med Sussi. Vi hade kul och skrattade åt och med varandra. Hade jag haft fel? Var hon bara osäker och rädd att göra fel? Vi hade ju riktigt roligt tillsammans...

Vid tre stängde puben och jag behövde stöd av Jocke och Pelle när vi gick därifrån för benen vek sig under mig och allting snurrade tills jag slutligen slocknade. Vad hade hänt?

Plötsligt började Sussi asgarva och satt till slut på trottoaren med ena handen över magen. Tårarna rann och hon hade lite svårt att prata, men harklade sig till slut och ställde sig upp. Hon borstade av lite damm som hamnat på den snäva korta kjolen och slängde sitt hår bakåt i en rörelse.Sedan tittade hon stint in i mina dimmiga knappt medvetna ögon och log hånfullt medan hon sade.
”Din dumma jävla idiot fattar du inte att jag lurat dig? Jag lade knockoutdroppar i ditt dricka när du inte såg. Du är så jävla fucking dum. Trodde du verkligen att jag skulle vilja vara polare med en sådan töntig fjant som dig? Trodde du verkligen det?”
Hennes ord ekade i min skalle, men jag urskiljde svagt något om lurad och idiot. Grabbarna kunde ju inte släppa taget om mig, men jag kände hur de stelnade till under tiden som hon pratade.
Hennes skrattande stannade kvar i min hjärna en lång stund efteråt och jag hörde diffust grabbarna be mig gå framåt. De hojtade till sig en taxi och förpassade lealösa mig till baksätet för att sedan som riktiga gentlemän hjälpa mig hem och i säng.
Det hade varit en tuff resa som hade fått avbrutits ett antal gånger eftersom jag spytt som en räv.

När jag kommit ner i min sköna säng fann jag snart att hela världen förvandlats till en fucking karusell som aldrig stannade. Gungandet slutade framåt morgonsidan och jag föll i en orolig slummer där jag drömde väldigt konstiga drömmar om jättestora myror och andra vidriga kryp...hallucinationer kallas det visst.

När första solstrålarna kikade in i min lilla sovalkov var det en blek och matt fröken som sakta återvände till verkligheten...inte alltför munter och fylld av hat!
Pelle som stannat för att kolla till mig kröp ner i sängen med mig och vi låg tills sent på eftermiddagen utan att ens försöka få i oss någon mat.
Till slut släpade jag mig upp och Pelle for hem till sin lägenhet efter att han tittat mig djupt in i ögonen och bett mig att inte hitta på något dumt.
Jag släpade mig in i vardagsrummet på matta ben och kände att huvudet ljummade av drogen som försvann ur min kropp.

Med ett klick satte jag på tv:n och hamnade mitt i Aktuellt där en journalist intervjuade en polis med grått hår och barsk röst. ”Det var en mycket livad kväll igår, och de som vanligtvis håller sig härifrån kom hit och tjafsade med vakter och gäster. Dessutom hade vi en våldtäkt nere i centrum.
En kvinna som var på väg hem efter krogbesöket blev påhoppad av en okänd man som sedan förgrep sig på henne. Tyvärr finns inga vittnen, men vi gick runt i området och knackade dörr.
När de visade fotot på kvinnan studsade jag till...herregud det var ju hon! Inuti mig viskade en röst att det var rätt åt henne, men...ingen förtjänade väl att bli våldtagen oavsett vad de gjort någon annan.
Polisen berättade att kvinnan blivit svårt knivskuren och eventuellt skulle få men för livet, och om igen viskade den lilla rösten inom mig att synden straffar sig själv.
Men visst hade kvällen varit lyckad? De hade ju faktiskt skrattat och flamsat på typiskt tjejmaner och Kim hade släppt på garden som hon alltid höll högt.
Varför Sussi blåste henne hade Kim inte en susning om, och allting verkade omåttligt korkat och framförallt onödigt. Det hade kunnat varit Kim som legat där på sjukhuset om inte hennes älskade kompisar ställt upp. Det kanske berodde på avundsjuka?
Hon hade varit med i vår gemenskap...så allt var ett stort mysterium...varför?

Plötsligt beslöt jag mig för att åka och hälsa på henne på sjukhuset, och lite vimmelkantig satte jag på mig ett par hyfsat rena jeans, en tröja som visade min muskulösa mage och ett par boots för att sedan per taxi ta mig dit.
Bilen var det inte ens värt att försöka köra idag, jag skulle inte ens klara mig 10 m med pannknacket som dunkade i skallen, förresten var jag nog inte riktigt nykter heller.