Förord

All sorg och förtvivlan som jag kände skrevs inte alltid ner. Jag försökte hela tiden gå vidare, och förbannade min dumma kropp som bara svek mig....gång på gång. I min väska fanns alltid tjocka bindor, och starka smärtstillande tabletter, ifall att....      Varje toalettbesök innebar en koll efter blod i trosan. Vissa dagar bestod hela min värld bara av kvinnor med stora magar, och barnvagnar.
Jag såg dem överallt!!!                                                                                                  När jag slutligen blev gravid var vi tvungna att alltid hålla oss hemmavid. Att åka till släkten i Hälsingland innebar ett riskmoment. Det var långt från sjukhus, och de hade brist på ambulanser. Min stackars pojkvän blev tvingad till att vara hemma så mycket han kunde, och fick högst sällan sticka iväg ut på krogen med polarna eftersom det när som helst kunde braka loss.                                                                                                                               Varenda graviditet innebar ett riskmoment som jag som tur var inte visste om.  Ingen hade informerat mig om att man som 36-åring kunde få det svårare att överhuvudtaget bli gravid, och sedan när man äntligen lyckats kunde få en svår sådan.                                                                                                                         Boken dedikeras till min underbare kille Peter, och naturligtvis våra tre underbara mycket, mycket efterlängtade barn Razmus, Zabine och Hampuz