Kapitel 1

Den 10 november år 2000 startade den totala förändringen av mitt liv 
från tuff styrketränande partypingla, till hemmavarande morsa med tre barn.
Men, vägen dit var mycket hård och låååååång.

Jag hade flyttat till storstaden 1984 pga arbetsbrist i min egen lilla pyttestad.
Trivdes superbra, och hade kul ute i vimlet.
Sprang på disco var och varannan natt. Flyttade runt i olika andrahandsboenden, tills jag till slut efter många flyttar fick ett förstahandskontrakt i Gustavsberg, och kunde sedan byta upp mig till en liten 17 kvm stor lägenhet på söder. Den helrenoverades av mig och min dåvarande pojkvän, sedan bodde jag där tillsammans med honom några år innan vi separerade. Så småningom hittade jag en 34 kvm stor lägenhet på samma gata som jag bytte till. Naturligtvis med svarta pengar emellan (mina snälla föräldrar gick i borgen för lånet). Vad jag inte berättade för nästa hyresgäst var att stället vimlade av kackerlackor, och att anticimex varit där ett tiotal gånger, men inte fått bukt på dem. Hon sade dock aldrig någonting om det när jag mötte henne efter bytet.

Åren gick, och jag flyttade från söders höjder till Hammarbyhöjden, som låg en liten bit utanför. Där stormtrivdes vi, jag och min lilla hund Timmy, och för det mesta var vi ute i skogen på fritiden. Vår lilla etta på söder hade enkelt bytts till en 64 kvadrats trea med öppen spis.
Discot lockade inte längre...inte så konstigt eftersom jag snart skulle fylla 36 år. Mitt liv bestod av styrketräning, krogliv och skogsliv.
Något saknades.... Karlar hade kommit och gått, utan att det gått längre än till samboliv...
Morsan tjatade om barnbarn...hm...lite svårt utan en vettig karl...
Jag hade lagt allt sådant på hyllan...karlar, barn, hus, rubbet.....
Men, en kväll ute på krogen mötte jag honom med stort H (fast det visste jag ju inte då).

Han kom i sällskap med en kille som hette Mattias, som var en kille jag till och från hade träffat ute på krogen under alla år.

Peter presenterade sig, och slog följe med mig till baren där vi stod och småpratade. Han var inte alls som min drömbild av en kille jag ville ha, för lång, för gammal, ingen gymkille, men urcharmig och rolig.
Absolut topp var att han älskade att dansa.

Varken jag eller Peter hade egentligen tänkt gå ut den här kvällen, men hade blivit meddragna av våra vänner. Kvällen rasade iväg, och vi umgicks som goda vänner, dansade, skrattade massor och pratade. En härlig kväll som tog slut alltför fort.

Jag kände då att jag inte var intresserad av honom som pojkvän, men ville gärna träffa honom och umgås lite till.( Jag hade ju faktiskt mest killkompisar, och en till skadade väl inte?)

Så jag frågade om telefonnumret innan vi skildes åt. Vad fick jag??? Mobilnumret! (Hm, det luktade misstänkt. Hade han tjej? Min tidigare erfarenhet hade visat att när killen inte gav hemnumret var det oftast pga en flickvän som väntade därhemma. Nåväl, det var hans sak).

Jag gick hem till min vovve som väntade på utgång. Kröp sedan ner i bädden, och sov snart sött med ett leende på läpparna.