1

Det var en gång en flicka som hade en storebror och så hade de mamma och pappa. Till familjen hörde också en hund, en colliepojke som skulle fylla ett år om en vecka. Colliepojkens namn var O-sche-vo.
Hela familjen var hos veterinären med O-sche-vo för han mådde inte bra. Han ville inte göra något, han bara låg och såg ledsen ut. Inte ville han äta något heller. Det var så konstigt för han hade ju alltid tyckt så mycket om att leka med barnen och mat hade han alltid ätit så mycket han fick, men nu ville han ingenting längre.

- "Så konstigt", sa veterinären, "jag kan inte hitta något fel på honom. Jag har tagit alla prov och de visar ingen sjukdom, alla värden är väldigt bra, och hjärtat och lungorna låter bra och som de ska låta. Han kanske bara är lite sommartrött. Om han inte är bättre om en vecka så får ni komma tillbaka med honom."
Familjen tog sin hund med sig och gick och satte sig i bilen.
- "Vad gör vi nu", frågade mamman, "något fel är det ju på honom det ser vi ju allihop. En hund som bara är ett år ska inte vara så här trött dag ut och dag in."
Pappan startade bilen och istället för att åka hemåt så åkte han ut på motorvägen.
- "Vi åker till Kelida, O-sche-vos uppfödare, hon kanske vet vad det kan vara för fel på honom", sa pappan.

Det var rätt långt till Kelida, hon bodde långt ute på landet i ett rött hus med hela sin trädgård inhägnad, så att hundarna skulle kunna springa lösa och leka som de ville.
När de kom fram var Kelida ute i trädgården, klädd i jeans och långskjorta som vanligt. Hon var tillsammans med sina hundar, som var O-sche-vos mamma, syster och mormor. De blev alla glada att få träffa O-sche-vo och hans familj igen. Kelida bjöd in alla på fika i sin vackra trädgård, och familjen berättade om O-sche-vo och att han var så konstigt trött, men att ingen visste vad det kunde bero på. Kanske att Kelida visste vad det kunde vara?
- "Hm", sa Kelida, "sånt här kan ta lite tid, men jag tror jag vet vad det beror på. Jag har ett förslag till er. Barnen har väl sommarlov några veckor till? Om de kan stanna här med O-sche-vo, kanske en vecka eller två, så får vi tillsammans göra vad vi kan för att få honom frisk igen."
Mamman och pappan tittade på varandra. Vågade de låta barnen och hunden stanna så länge, det skulle ju också bli så tomt där hemma utan dem... de skulle sakna dem så mycket.
- "Men vi har ju inga extra kläder eller tandborstar med oss", sa mamman.
- "Det löser sig alltid", sa Kelida, "tandborstar har jag flera extra och tandkräm finns som ni kan få av mig. Kläderna kan ni väl skicka över med posten. Vad säger ni barn, kan ni tänka er att stanna här och hjälpa till med att få O-sche-vo frisk igen?"
Det ville både pojken och flickan mycket gärna. De tyckte så mycket om sin hund båda två, speciellt flickan eftersom O-sche-vo egentligen var hennes hund, men alla andra i familjen tyckte ju om honom också.
Ja, allt verkade klart, så när de hade kramat om varandra och sagt adjö, så åkte mamman och pappan hem igen. De såg lite ledsna och ensamma ut där de åkte iväg, men de skulle säkert klara sig bra utan sina barn och sin hund i några veckor.

- "Så bra att ni kom", sa Kalida, "det har blivit ett förskräckligt problem i naturväsendimensionen. De behöver er hjälp där. I morse när jag satt i min rosenträdgård och åt frukost så kom Kameko igenom till vår dimension i en liten stund, du kommer väl ihåg Kameko?"
Flickan nickade, Kameko hade hand om rosorna i Chaynas rosenträdgård. Chayna som hade hjälpt henne att laga den trasiga bollen, och fyllt den med kärleksenergi, så att hennes bror kunde bli snäll och kärleksfull, men det var en annan saga det. Det hade hänt för över ett år sedan nu.
Kelida fortsatte, "Kameko berättade att det finns de som antagligen försöker ta makten hos dem genom att stjäla energi, mer hann hon inte säga, mer än att hon bad mig om hjälp, sen var hon tvungen att återvända till sin dimension. Men nu börjar jag förstå O-sche-vos problem. Du vet att han var med dig där förra gången som du var där, så på något sätt så har de lyckats få kontroll även på hans energi. De har tagit så mycket av hans energi så han orkar knappt inte göra något längre."
- "Men varför tar de andras energier" frågade pojken.