- "Det kan vara för att de vill ha makt över andra, då känner de sig stora och starka och kan bestämma vad de vill och det som de tycker är bäst. För om alla bara har energi till att överleva och knappt det en gång, så är det ingen som orkar protestera mot dumheter och konstiga påfund som de som vill ha makten kan komma med. Om du tänker till lite så är det så bland oss människor också. De som vill ha makt försöker göra så att andra inte vågar eller orkar protestera. Men O-sche-vos orkeslöshet kan ju faktiskt också bero på något helt annat som vi inte har någon aning om eller som vi inte förstår - ännu", sa Kalida.
- "Vilka är de", frågade flickan.
- "Jag vet inte, Kameko hann ju inte berätta så mycket för mig", svarade Kelida, "vill ni ta er dit och hjälpa dem?"
- "Ja", sa både pojken och flickan samtidigt.
- "Då lagar vi lite mat och packar en matsäck till er, så att ni är både mätta och har mat med er när ni kommer till den andra dimensionen", sa Kelida.

När de satt vid matbordet och åt så frågade pojken hur de skulle komma dit, till den andra dimensionen, och så undrade han vad hans lillasyster hade gjort där förra gången hon var där och när det var. Systern lovade att berätta det för honom när de väl var på den andra sidan, då skulle de nog få tid att prata med varandra.
När de hade ätit färdigt så tog de sina ryggsäckar med sig och gick ner till rosenträdgården.
- "Jag lovar att se till så att O-sche-vo mår så bra han bara kan medan ni är borta", sa Kelida. Så kramade hon om både pojken och flickan och önskade dem lycka till. Så visade hon dem var de skulle börja krypa igenom rosenträdgårdens buskar.
De båda barnen tog det försiktigt (det fanns vassa taggar bland rosenbuskarna) medan de sakta kröp framåt.