1

Det var en gång en pojke som nästan aldrig var snäll mot andra.
Han brukade fånga spindlar som han drog bort benen på så spindlarna bara låg där och kunde inte ta sig någonstans. Han fångade flugor också, de drog han bort vingarna på så att de inte kunde flyga någonstans. Såg han något annat litet djur eller insekt som skalbaggar, fjärilar eller grodor så dödade han dem, eller så fångade han in dem i burkar där de hölls fångade ända tills de dog.
Var pojken lycklig då han såg de små djuren och insekterna pinas, plågas och till slut dö?
Nej, han blev inte gladare för det.

Pojken hade en lillasyster som tyckte så synd om alla de stackars små liven som pojken plågade. Hon släppte ut de insekter som pojken hade fångat in i de olika burkarna när hon hittade dem, trots att pojken blev så arg på henne att han slog henne.
Pojken tyckte inte om sin lillasyster, han tyckte att hon var mesig och äckligt snäll, och så släppte hon ut hans insekter som han hade fångat. Så fort han kom åt så nöp han henne i smyg så att deras mamma och pappa inte skulle se det.
Blev pojken gladare är han var elak mot sin syster?
Nej, det blev han inte.

En dag hittade flickan en av sin brors burkar med insekter. Hon tog burken med sig och gick längs bort i trädgården, där hon gömde sig bland buskar och blommor, och släppte ut alla insekterna. Precis när alla hade blivit fria så kände flickan att någon knuffade till henne. Det var en så hård och oväntad knuff att hon tappade balansen och ramlade in i en buske. Det var hennes storebror och hon såg att han var argare än någonsin förut, han bara skrek rakt ut och så sparkade han på henne och så slog han henne med knytnävarna flera gånger. Så slet han åt sig burken och fräste till sin lillasyster att om hon talade om det här för mamma och pappa så skulle hon få mycket mera stryk.

När pojken hade gått därifrån så började flickan gråta, hon grät och grät det kändes som om hon inte kunde sluta gråta. Då kände hon en varm, snäll hand som strök henne över håret och ryggen.
- "Lilla älsklingen min, du handlade så rätt när du släppte ut alla fångade insekterna. De ska leva i naturen där de hjälper till med att pollinera alla blommorna så att det kan bli bär och frukt, och så att det blir frön så det kommer blommor nästa år igen. Det är insekterna som hjälper till att bryta ner allt som vissnar och dör så att det blir till jord igen, på det viset kan allting fortsätta att leva i en evig cirkel. Utan insekterna kan inget leva."
Flickan slutade att gråta, men hon hade fått gråthicka av all gråt. Hon tittade upp och såg en vacker tant som satt bredvid henne. Hon var klädd i en lång vit klänning, det satt röda rosor runt klänningens överdel, och hon luktade ros. Tanten hade en röd ros i handen.
- "Se här, ta min ros den ska du ge till trollkonstnärinnan imorgon kväll när du är på cirkusen."
Tanten gav flickan rosen, hon kramade om flickan och gav henne en kyss på pannan. - "Du har så mycket kärlek i dig, för du har ett stort hjärta fyllt av kärlek till alla varelser, så du kommer att kunna hjälpa din bror att få ett kärleksfullt hjärta tillbaka."
Så kysste hon flicka en gång till. Flickan tittade på rosen och luktade på den. När hon tittade upp så var kvinnan borta, men en stark lukt av ros fanns kvar i luften.