2

En dag så satt Solace och hennes bästa vän Cardeldea och pratade om vad sagorna berättade. Cardeldea var lika intresserad hon, hon ville också få se fåglar, blommor och gräs.
- "Vad ska vi göra tycker du? För något måste vi ju kunna göra så att vi får se hur gräset och blommorna växer upp ur snön," sa Solace. "Finns det ingen vi kan fråga som kan ge oss något råd."
- "Jag vet vem vi kan fråga," utropade Cardeldea "att vi inte har tänkt på det förut, vi frågar Tempest."
- "Ja, hon har ju levt länge och varit med om så mycket," sa Solace.

De två vännerna flög iväg för att leta upp Tempest. Tempest som hade så stora blå och vackra vingar, sådana vingar som de själva en gång skulle vilja ha, Tempest vingar gnistrade i solljuset, även hennes klänning gick i samma blå gnistrande färg som vingarna.
Solace bar alltid en rosa lång klänning och hade små vita vingar, och Cardeldea hade en lång blåmönstrad klänning och små ljusblå vingar.

När de kom fram till Tempest så tog hon genast emot de små feerna, och lyssnade på dem.
- "Ja," sa Tempest "visst är sagorna sanna, visst har det vuxit gräs och blommor här i vårt land en gång. Visst har det funnits fåglar och insekter som har bott är bland träden och buskarnas blad, de har surrat och de har sjungit för alla. Det ska ha varit väldigt vackert med alla färgerna, för att inte tala om att nektarn ska vara väldigt god." Tempest fick ett drömmande uttryck i sina vackra ögon.
- "Tyvärr vet jag inte hur man kan få gräs och blommor att växa igen, eller hur vi ska kunna få fåglarna tillbaka. Det var så längesedan som de fanns här, så ingen vet hur något av det ser ut."

De båda vännerna kände sig lite ledsna och nedslagna. På sin väg tillbaka till Solace hälsade de på hos Zoraice.
Zoraice bodde i en kristallgrotta, den var så vacker. Genomskinliga kristaller fanns överallt, de gnistrade och glimmade så vackert.
De tre vännerna pratade om hur de skulle kunna göra för att blommorna åter skulle växa hos dem.
När det var dags att flyga hem till sig igen så sa Zoraice:
- "Se här ta varsin vacker kristall med er, det är ju ingen vacker blomma, men de är vackra på sitt sätt. De gnistrar och glimmar och de känns så svala och fina att hålla i."
De tog med sig varsin kristall och det var precis som Zoraice hade sagt, vackert och glimmande att se på, och sval att hålla i handen.