Sommardagg

Små, perfekta pärlor på grässtrån
Blöter ned mina strumpor
(för jag sover fortfarande med strumpor på för jag har dålig blodcirkulation och inget underhudsfett och då blir fötter kalla och blå)

Gryningsljus. Lyser på flickan. Hon vandrar ensam i blomsterträdgården. Prunkande grönska. Vackert, så vackert. Nu är alla blommor döda.

Du låg i sängen och solstrålarna letade sig ännu inte fram genom glipan mellan gardinerna. Gammal natt eller nyfödd morgon. Fem fem fem. Du försökte sova men tankarna for runt i ditt huvud som en fluga på extacy. Du försökte följa dem och fånga dem och stoppa in dem i en säck och knyta igen. Men du har aldrig varit någon sprinter och alltid hamnat sist för dina gummistövlar klafsade runt vaderna och drog ned dina ben i dyn.

Morgonångest
Sömnlös, livlös
Vill göra, vill inte
Vill slippa tänka och bara vara
Önskar alla röster långt bort

Trappan knakade men ingen vaknade. Dörren gnisslade och fågeln visslade. Men den lilla flickan gick ensam ut i morgonnatten. Sommarnatt. Hon glider fram i mörkret. Aha.

Om man vill sova gott ska rummet vara mörkt och svalt. Man ska röra sig på dagen men ta det lugnt innan man går och lägger sig. Inga kraftiga måltider sent på kvällen.
REM Rapid Eye Movement.
Men goda råd är inte dyra fast de är dåliga och fungerar inte.

Gryningsljus. Så vackert och speciellt. Jag minns en vinterdag. Jag åkte skidor på gärdet och snön klibbade fast trots jag vallade med apelsinsaft och jag såg en kulle och bakom den ett gudomligt ljus. Och jag trodde det var en jätteprinsessa som lyste som prinsessan i Greveholm. Och när jag kom fram såg jag att det var bara en vanlig sketen sol som lyste på en vanlig sketen tisdag och då kändes allting lite gråare.

Kan inte sova
Vandrar omkring
Tänker
Funderar

I svagt gryningsljus ser allting annorlunda ut. Fult blir vackert, vackert fult. Ett dockansikte blir missbildat, krymplingen en skönhet. Önskan om att det alltid ska vara så.

Du dansade en sommar. Men det var inte du. Dina fötter är fjättrade som draken i sin håla. Du lever ett halvt liv. Du dör en bit i taget. Ett långsamt lidande. Ett rakbladssnitt vore enkelt men det vet inte du. Kan inte förlåta mamma för att hon födde dig. Kan inte tacka henne nog.

Morgonångest. Smyger sig på som dimman gjorde i vintras. Solskensdag. Sommarsång. Det spelar ingen roll.

Du är hemma nu. Du är inte kvar på avdelningen. Kanske borde du vara glad för det var ju det här du ville, eller hur? Du hatade stället, du hatar det. Du vet att du ska tillbaka dit på måndag. Permission kallas det, som om det var militärtjänst. Du har näringsdrycker i en väska. Mamma och pappa har fått en bunt förhållningsregler, tjocka som en roman av Tolstoj. Du önskar innerst inne att du hade fått vara kvar på avdelningen, att du varit för sjuk för att åka hem. Att bli frisk är att misslyckas, du kan inte ens bli ordentligt sjuk. Dessutom vill du inte förstöra hemma med mediciner. Hemma ska vara friskt och fritt. Men mamma var så glad och du hade aldrig förlåtit dig själv om du gjort henne besviken ännu en gång. Du längtar efter tryggheten hos stränga vårdare. Veka föräldrar så lätta att manipulera. Du vill inte men du måste.

Tystnadsskrik
Inombords en torr gråt
Kramar händerna
Naglar i handflator
Gnuggar armar
Små hårstrån dras och svider
Rött och flammigt
Skrapar ben med naglar
Röda strimmor
Rött, rött, god jul
Aldrig mer

På sommaren är natten kortare än dagen. Om man bor norr om polcirkeln går solen aldrig ned och det blir aldrig natt. På andra sidan jordklotet är det tvärtom. Närmare ekvatorn märker man inte av skillnaderna mellan årstiderna på samma sätt.

Du pressar din tunna kropp mot metallen på stupröret. Den är kall för trots att det är sommar är det inte så varmt vid den här tiden på dygnet. Din hud blir knottrig och håren reser sig. Du njuter av att känna kylan. Du hatar att frysa och känner att du existerar i plågan. Något att ta på. Du önskar att det var vinter och att din kropp kunde frysa fast vid stupröret. En hand på din axel och mamma är där. Tyst, för en gångs skull, lossar hon ditt grepp och tar dig i sin famn. Kramar hårt och länge. Tårarna rinner nedför hennes kinder och du kommer aldrig att förlåta henne för att hon älskar dig.