Flykten till My… | Viktor
Anoo Niskanen Naing

Viktor

I drömmen åker han i terrängfordonet Galten från regementet i Vasastan mot Sverigearméns hemliga bas vid berget Billingen. De har just fått veta att fienden förbereder ett anfall. Han sneglar på Jonatan och de fyra andra i jeepen. Alla ser lika allvarliga ut. Detta har de fruktat i flera månader. Så länge de bara hade Vänstergerillan och regeringsarmén emot sig, var läget under kontroll, för de är bättre tränade för strid och har förstärkning av högergrupper från alla nordiska länder. Men nu när EU-styrkorna är på väg är situationen helt annorlunda. De vet knappt någonting om deras planer och taktik, bara att de är rustade för fullskaligt krig. Hittills har striderna bestått i bombattentat mot fiendernas baser och strategiska civila mål, och sedan försvar när de själva blivit angripna som hämnd för attackerna. Än så länge har fienden inte försökt få kontroll över P4 och militärbasen på Billingen, men nu tyder allt på att EU-styrkorna planerar att göra just detta.
Terrängfordonet stannar och alla hoppar ur. Han hinner uppfatta doften av vår i luften innan de skyndar sig in. Så fort säkerhetsdörren till det militära bergrummet stängs bakom dem med en dov smäll känner han en skarp smärta i ryggen.

Viktor drömde samma mardröm som ofta återkom och när han vaknade slog pulsen snabbt och hans t-shirt var svettig i ryggen. Han såg på Lina som låg bredvid honom under myggnätet. Hon andades lugnt och verkade sova djupt. Trots att han försökte, kunde han inte somna om, så han gick upp för att ta sig ett bad. Badrummet var svalt eftersom golvet och väggarna var murade. Det fanns igen dusch, utan bara ett stort, murat vattenkar som man inte fick kliva in i. När de kom till Yangon hade de fått instruktioner i hur man badade, för många av flyktingarna trodde att man skulle använda vattenkaret som ett badkar. Viktor började hälla vatten över sig själv med en plastskopa. Vattnet var kallt trots att det var den varma perioden i Myanmar. Han lät longyin vara kvar runt höfterna, för de hade fått veta att det var förbjudet att bada helt naken. Lisa struntade i förbudet och badade naken ändå, men han ville respektera de regler som fanns. Han tänkte på drömmen han vaknat av. Först ser alla en som en förrädare för att man gått med i Sverigearmén för att försvara landet och sedan blir man sedd som en fiende av dem som man trodde var ens vänner, tänkte han. Aldrig att jag åker tillbaka till Sverige igen. Aldrig någonsin.

Lektionen i myanmar var slut för dagen och alla sa ett unisont ”Mingalabar” till lärarinnan Ma Cho Cho. Hon log och stängde av den interaktiva whiteboarden med en fjärrkontroll. Viktor knöt om sin mörkgröna longyi innan han gick fram till henne.
− Ursäkta mig, Sayama, sa han på engelska. Jag vill bara fråga när vi ska göra provet som du berättade om förra veckan.
− Det är inte helt bestämt ännu, sa hon med samma leende som innan.
Han undrade hur hon kunde le så ofta. Hon var en skarp kontrast till Lina, som nästan aldrig log numera. I början av deras förhållande var hon glad nästan hela tiden, men nu var det tvärtom.
− Gruppen kommer att bli uppdelad efter provet, förklarade Ma Cho Cho. De som klarar det får gå vidare till nästa nivå och de andra får stanna kvar i nybörjargruppen.
− Jag förstår, sa Viktor på burmesiska.
− Men du behöver inte oroa dig. Du kommer att klara provet lätt.
− Djezutinbade khamja, tackade han och rodnade mot sin vilja.
Det var någonting speciellt med Ma Cho Cho och det hade han känt ända från början när de fick henne som lärare. Han var inte förälskad i henne, men det var någonting annat som han inte kunde förklara.
När han gick ut ur klassrummet undrade Lina vad de pratat om.
− Jag skulle bara fråga om provet.
− Du vill verkligen göra det, va? Varför fjäskar du för henne på det sättet?
Lina hade fäst sin gröna htamein slarvigt och han tyckte att tygtuben, som gick ner till hennes anklar och veks omlott runt midjan, såg malplacerad ut på hennes långa kropp. Den vita blusen med traditionell myanmarsk snedknäppning spände över hennes breda axlar och stora byst. Varje dag när de kom hem från skolan eller praktiken slet hon av sig kläderna och bytte om till shorts och topp. Hon hade köpt tyg för den lilla summa de fick i ersättning när de gick på flyktingarnas etableringsprogram. Av tyget sydde hon shorts, då de inte hade råd att köpa det som fanns i butikerna. På marknaden i Norra Okkalapa, där det såldes begagnade kläder, hade hon hittat några linnen och toppar som hon använde till shortsen. Varför måste hon alltid klä sig så? tänkte han, men sa det inte högt, för han visste att det skulle bli bråk.

(Klicka på ett hjärta för att sätta ditt betyg)

  Skrivblock

Skriv en kommentar

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...registrerade medlemmar kan sätta ett bokmärke i varje bok? Klicka bara en gång i vänstermarginalen när du läser boken!

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Snöängeln

"Bråk uppstår i deras förhållande, känsliga ämnen tas upp där tidpunkten kunnat vara bättre vald. L…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Söder Mälarstrand 21, 118 20 Stockholm  |