" Måns stod framför spegeln och betraktade sin enligt egen utsago förstörda kropp. Smal var han, nästan sjukligt. Hans ansikte hade försjunkit i en oåterkallelig förruttnelseprocess och det enda som fanns kvar av honom var en gigantisk näsa och ett till synes mikroskopiskt huvud som uppenbarligen inte skulle passa att ha hatt på , och hatt ville han ha, helvete också! Han satte på sig sin farsas gamla cowboyhatt och konstaterade för tionde gången idag att hans huvud helt enkelt försvann. Jag hade ju ändå inte tänkt ha hatt på mig när hon kommer, hur fan skulle det ha sett ut? Måns skrattade åt tanken och förde sin blöta hand genom håret. Han hade aldrig lyckats skaffa sig en frisyr och det irriterade honom. Under alla år hade hans kära mamma klippt honom och det hade väl funkat dom första tretton åren men sen så insåg han plötsligt att han hade ett stort handikapp gentemot resten av mänskligheten, han var frisyrlös. Hur han än gjorde slutade det alltid med samma resultat. Ett rufsigt hafsverk som i sina bästa stunder kunde påminna om en dåligt skött trädgård med en vacker tulpan i mitten. Kort sagt, han kunde lägga till frisyren på den långa listan över nackdelar inför kvällen. Han hade blivit förvånad när Jessica ringt, här tror man det är kört och så vänds allt på en sekund, ibland älskade han livet. I alla fall tills han tittade sig själv i spegeln. Hans kuk såg anklagande ut, som om den sa; jaha, och detta har jag förtjänat? Han hade inget bra svar på frågan men var övertygad om att den kanske var världens i särklass minsta. Den hade mätt 16.8 cm förra året men hade utan tvekan krympt i någon form av protest, antar att den inte var nöjd med sin levnadsstandard. Smala ben hade han också, håriga, men smala, tur att tjejer inte kollar på ben… Vad fan kollar tjejer på egentligen? Måste vara något som vi ännu inte upptäckt i alla fall, för här finns fan inget att kolla på. Måns sträckte på sig, om jag inte vore så jävla smal och spinkig kunde jag ju nästan betraktas som muskulös tänkte han och drog rakhyveln över sin fjuniga haka. Vad fan ska jag ha på mig? Det är ju inte realistiskt att tänka att hon vill att jag ska se ut som vanligt, hur bra har det funkat för mig innan? Come as you are? My ass, jag kommer som någon helt annan. "

Måns är 17 år gammal och han gör sitt bästa för att hela hans liv ska kretsa kring tjejer och sarkastiska kommentarer, det är lättare att hantera livet om man ser det hela som ett stort skämt försöker han intala sig. Vid sin sida har han sin bästa polare Per som knappt vågar öppna munnen inför det motsatta könet och som plötsligt börjar inse hur ensam han egentligen känner sig.

I en lägenhet på Linnegatan i Göteborg så försöker Jessica hålla ihop sitt liv med en alkoholiserad mamma och en pappa som lämnat henne, rakbladen som hon gömt mellan sidan 53 och 54 i ett av mammas uppslagsverk börjar göra sig mer och mer påminda.

En både allvarlig och humoristisk skildring om ungdomen och hur onödigt svårt allting måste vara.