I

Var tyst och säg inte ett ljud.
Elina hade precis kommit hem från skolan och insåg snabbt att hennes mamma redan var hemma. Hon pratade i telefon inne i sovrummet. Elina gick genast upp till sitt rum och satte sig vid skrivbordet för att göra sina läxor. När hon packade upp läxorna ur väskan undrade hon om hennes mamma hade legat hela dagen inne i sovrummet eller om hon hade gått upp. Hon sköt bort tanken och bestämde sig för att kolla ifall posten var hämtad. Hon sprang ner till hallen igen och satte på sig skorna. Hon kunde höra att hennes mamma inte längre pratade i telefon. Hon hade lagt på och istället börjat skrika. Skriet var öronbedövande och hjärtekrossande, men Elina hade varit med om det så många gånger de senaste veckorna att hon inte orkade bry sig längre. Hon tog nycklarna till brevlådan ur nyckelskåpet och gick ut i pissregnet. Hon gick rakt ut, förbi alla halvskötta blommor som de planterat längs den stenbelagda gången som gick från dörren till deras grind. Egentligen borde någon ta hand om dem, men det var det inte någon som hade orkat göra på en månad eller så. Hon fortsatte fram till grinden, där brevlådan hängde. Hon låste upp den och tog ut morgontidningen, reklam och lite kuvert adresserat till hennes föräldrar.
När hon kom in hade hennes mamma slutat skrika och istället gått över till ett hysteriskt gråtande. Elina ignorerade henne, lade posten på köksbordet och bläddrade snabbt igenom dagens exemplar av GöteborgsPosten samt några av reklambladen. Hon slog en snabb blick över deras diskbänk och köket med luckor av björk. Disken hade inte blivit inplockad sedan igår kväll. Hon orkade inte plocka in den, utan gick istället upp på sitt rum igen för att börja med sina läxor. Hon satte sig ner vid skrivbordet och började med matten. Hon hade halkat efter rejält och hade en hel del jobb framför sig. Hon började öppna kapitlet om bråk och procent. Efter att ha läst igenom första kapitlet fem gånger men fortfarande inte förstått någonting bestämde hon sig för att be sin storasyster Sarah om hjälp när hon kom hem. Hennes syster hade studerat avancerad matte på gymnasiet, så hon borde kunna hjälpa henne, om hon hade tålamod nog vill säga. Sarah hade aldrig haft mycket till tålamod. Om man bad henne om hjälp och inte förstod efter att hon hade förklarat två gånger på ett språk som bara mattegenier förstår så kunde hennes syster bli så frustrerad att hon slängde boken i bordet och gick därifrån. Så det gällde att man koncentrerade sig ordentligt, annars blev man mer förvirrad efteråt än vad man var innan man frågat. Hon tog upp engelskan istället och ögnade igenom glosorna. Hon räknade snabbt till att det var 60 glosor och att hon redan kunde 50. Hon tragglade igenom de andra glosorna under 10 min, sedan gick hon över till samhällskunskapen. Hon skulle skriva ett arbete om ett parti i riksdagen på ca 5 faktasidor. Hon startade datorn, öppnade ett Word-dokument och började med inledningen. Under tiden funderade hon på vilket parti hon skulle skriva om. ”Moderaterna låter bra”, tänkte hon och började söka fakta på deras hemsida.

Efter en stund kom hennes pappa hem. Förvånat såg hon på klockan. Halv sju! Hon som hade slutat skolan vid tre och kommit hem vid halv fyra, hon kunde inte förstå hur tre timmar kunnat gå så fort! Så tog hon en titt på sitt arbete som hon skrivit under eftermiddagen. Hon hade redan skrivit åtta sidor och var helt spänd i skuldrorna efter allt dataskrivande. Hennes pappa hade kommit in i köket och ropade på henne. Hon sprang ner till köket och hennes pappa undrade varför hon inte plockat in disken. Elina svarade att hon hade läxor att göra och det svaret nöjde sig hennes pappa med idag. Hon hade trots allt inte varit i skolan under hela förra veckan och hade en hel del jobb framför sig för att komma ikapp de andra eleverna. Visserligen kunde hon strunta i det och nöja sig med några VG: n och några enstaka G:n, men Elina tänkte inte nöja sig med det, hon ville bestämt höja sig i de ämnen hon kunde. Hennes pappa tog undan all disken och frågade om hon hade ätit något. Hon svarade ja, för hon visste att hennes pappa skulle bli hemskt upprörd om han fick veta att hon inte ätit något sedan lunch. Och han skulle bli förbannad om han hade vetat att hon inte ätit lunch heller. Hon kände ingen hunger och såg därför ingen anledning till att äta. Istället gick hon och satte sig framför TV: n uppe i sitt rum. Det går bara dåliga gamla såpor, konstaterade hon snabbt när hennes mobil plötsligt började ringa. Det var Denny, hennes kompis som brukade ringa lite då och då. De hade känt varandra sedan skolstarten i ettan för ungefär tio år sedan då de snabbt funnit varandra. De flesta trodde att Elina och Denny hade någon romans av något slag, men så var inte fallet. De var som syskon, älskade varandra, men inte på ett sexuellt sätt. De kände att de kunde vara sig själva i varandras närhet och skratta och prata i evigheter om precis vadsomhelst, eller absolut ingenting. De hade aldrig haft några hemligheter för varandra.
– Hur är det? undrade han. Med tanke på… ja, allt som har hänt.
– Det funkar, jag mår bra.
– Är det säkert?
– Ja, sluta tjata.
– Ok, förlåt, jag bara…
– Jag vet, men jag mår bra, ok?
– Ok.
– Bra. Hur går det med ditt politikarbete?
– Jag har typ kommit några sidor, men jag fattar inte så mycket.
De fortsatte att prata någon timme, medan Elina målade i sitt anteckningsblock. Hon hade en vana att hon alltid måste måla när hon pratar i telefon. Inte för att hon målade särskilt bra, bilderna hon fick fram i slutet av ett samtal blev alltid hemskt fula och smockfulla med massor med saker från ena hörnet till det andra. Tog sidan slut fortsatte hon måla på andra sidan tills hela pappret var helt gråsvart av blyerts. Efter att de hade pratat i ungefär en och en halv timme hade hennes öra hunnit bli väldigt varmt av mobilpratandet, ropade hennes pappa ned henne och hon var tvungen att lägga på. Innan hon sprang ner såg hon att hennes mobil inte hade så mycket batterier kvar och satte den på laddning vid fönstret.
När hon kom ner till det nu skinande rena köket märkte hon att hennes mamma satt med krökt rygg vid köksbordet. Håret, som hennes mamma brukade föna varje morgon, var nu stripigt och trassligt. Trots att hennes mamma brukade duscha varje dag så kunde Elina inte minnas när hon senast hade sett henne gå in i badrummet för att ta en dusch.
– När var det du åt middag? frågade hennes pappa som stod och hällde över kokande tevatten i en plasttermos.
– Vid halv fyra, svarade hon.
– Är det inte dags för kvällsmat då? sade han och hällde upp det heta vattnet från termosen i en tekopp som han sedan gav till hennes mamma med en liten tepåse. Klockan är strax över åtta, du måste äta nu.
– Jaja, jag ska.
Hon gjorde i ordning sin kvällsmat i form av två skivor mörkt bröd, ost, skinka och Oboy innan hon satte sig på sin inofficiellt bestämda plats vid matbordet, mitt emot sin mamma. Det var helt tyst i köket, trots att nästan hela familjen var där. Det var bara hennes storasyster som inte var där, men hon skulle nog komma hem om ett par dagar. Hennes pappa stod och tömde ur diskmaskinen och hennes mamma satt och sörplade oerhört långsamt på sitt te. När Elina var nästan färdig med sin kvällsmat frågade hon sin mamma hur hon mådde. Det var precis som om hon hade tryckt på en knapp. Helt plötsligt blev stämningen i köket fruktansvärt laddad. Båda hennes föräldrar stannade upp med det de höll på med och tittade på henne med en blick som sade ”Det där skulle du inte ha frågat”.
– Hur tror du att jag mår just nu? svarade hon helt kall och tom i rösten.
– Inte så bra, men jag frågar för att jag bryr mig.
– Hur i helvete tror du att jag mår just nu!?
Inget ord i hennes svar var betonat, det var bara ord som kom ut ur hennes mun.
– Jag mår för jävligt. Jag mår piss! Jag ser fan ingen anledning att leva längre! Varför händer detta mig? Jag som alltid varit så snäll, som alltid skött mig, varför ska just jag straffas så här!?
Under den sista meningen ställde hon sig upp och skrek ut orden i gråt. Sedan ett vrål innan hon klumpigt sprang in i sitt sovrum, slängde sig på sängen och storgrät. Hennes pappa stod kvar och tittade på Elina. Det syntes att han var arg. Riktigt arg.
– Elina! väste han. Jag har ju sagt åt dig att du inte ska störa mamma nu!
– Men jag…
– Nej! Du får inte under några omständigheter göra så när mamma är såhär, ok!?
– Men jag kan ju inte…
– Nej Elina! Nej! Du vet ju hur det går, varför gör du så då!?
– Men det var ju inte meningen…
– Men använd ditt sunda förnuft då! Någon hjärna måste du väl ha kvar? Använd den då! Lova nu att du inte gör så här igen, sade han och hötte med fingret åt henne.
– Ja.
– Bra, för en gång till…
– Jag vet.
– Bra.
Elina gick upp på sitt rum, lade sig på det mörkblå överkastet på sin säng och stirrade rakt upp i taket. Det var något med hennes mammas blick som fick henne att nästan börja gråta. När hon hade tittat på henne verkade det som om hon inte såg på henne, utan rakt igenom henne på något tomt och hemskt sätt. Nere på nedervåningen hörde hon hennes mamma gråta och hennes pappa som försökte lugna ner henne, vilket misslyckades totalt. Hennes mamma blev bara ännu mer upprörd och efter en stund började de attackera varandra med personangrepp och anklagelser. Elina ville inte höra, så hon satte på sin Ipod och lyssnade på så hög volym som krävdes för att dränka deras röster. Det dröjde inte länge innan hon försvann in i musiken.