”Utan skrivandet stannar jag”

Postad : 100330 klockan 08:57 av Maria Marteleur

Intervju med marsvinnaren av Månadens Manus-tävlingen, Åke Holm. Boken "Fylle-Roffe Karlssons dagbok" får nu en manusgenomgång av Kapitel 1s lektör.

Hur känns det att vinna en lektörsläsning av boken?
– Det känns underbart roligt, för det är just en lektörsbedömning som jag hela tiden traktat efter. Att få ett manus synat av professionella ögon, att komma förbi den trånga förlagspassagen av snabbkritiska ögon är ju en fantastisk händelse. Att nu få glida in via gräddfilen är ju ett resultat av att jag har presterat något. Jag har arbetat med det här manuset och för att bli läst och röstad på. Jag är mycket nöjd och glad över att mitt arbete burit frukt.

Varför vinner just du Månadens Manus?
– Jag har bevisligen skrivit ett läsvärt manus och lagt ner tid på det som allmänt kallas ”röstraggning”. Men redan under BOK-SM var det många människor som redan under Bok-SM uttryckligen älskade "Roffe Karlssons dagbok", som den hette då.

Berätta lite om historien – vad handlar det om?
– Boken är skriven i dagboksform och handlar om "Roffes" många upplevelser, händelser och fyllor. Läsaren får följa hans dagar, hans tankar mellan hopp och förtvivlan, men också att han ändå upprätthåller ett genomgående försök till en positiv livssyn. Men han orkar inte alltid, ens för dagboken, dölja den stundom uppdykande ångesten. Eftersom han behandlar, bemöter och talar till dagboken som en kompis får den då och då mottaga en och annan verbal smocka när den "lägger sig i" för mycket av hans fadäser, tankar, klantigheter och "oplanerade" fyllor. Som orsak till sin vilja att försöka bli nykter återkommer hans tankar kring att se sig själv som morfar åt sin dotterdotter, Sara "det lilla livet", som han aldrig har träffat. Bokens strukturella "ologik" har jag försökt skapa trovärdigt, eftersom det till syvende och sist är det trots allt ett fyllo, en A-lagare, som skriver. Men frågan är om dagboken hjälper honom, eller om den stjälper honom...

Hur har du tänkt när du har skrivit manuset?
– Jag vill göra "Roffe" rättvisa. Roffe symboliserar på sätt och vis alla hemlösa som av vitt skilda orsaker befinner sig djupt nere i samhällets bottenskikt. Även inuti ett trasigt och tragiskt yttre finns en värdefull människa som du och jag. Där finns en brokig samling bakgrunder, gamla liv, barndomar, yrkesbanor lika vitt skilda som bland alla oss vanliga människor. Allt jag hittar på kring, om och
med "Roffe", bottnar i den vänliga människa som jag mötte i mitt barndoms Täby Centrum på sjuttiotalet. Han växlade gärna några ord med mig. Det kanske var hans stolthet över att vara morfar som gjorde att han kände sig lämpad att bjuda mig, en nio-tioårig spoling, på lite av sig själv. Ibland var han inte i stånd att prata normalt, ibland var han salongsberusad. Han berättade bland annat att han hade varit egenföretagare med anställda. Jag hoppas också att jag en dag kan komma i kontakt med hans efterlevande.

Den är ju skriven med mycket slang – berätta hur du har tänkt kring det?
– Eftersom jag vill framställa Roffe som språkligt och allmänt bildad ville jag också göra honom medveten om skillnaderna mellan skriv- och talspråk. Eftersom Roffe är humoristiskt lagd tar han även fasta på detta i sitt dagboksskrivande. Roffe tycker att slang låter riktigt roligt när man skriver ner det i talform, varför han väljer att skriva dialogerna i stockholmsdialektal talform. Hans humor genomsyrar hela boken.

Hur kom du på historien och varför ville du berätta den?
– För ungefär femton år sedan arbetade jag ideellt inom två stockholmsbaserade organisationer som arbetade för de hemlösa. Jag satt i styrelserna och hjälpte även till på "fältet". Det var då jag började fundera på att försöka skriva ner något om och kring honom. För fem år sedan föddes idén om den dagboksformen.

Berätta lite mer om dig själv – vem är du?

– Jag är gift för andra gången sedan elva år, fyller 45 i april, har fem egna barn (tre med frugan, två sedan tidigare) samt en snart vuxen bonusdotter. Sedan två år hör jag till arbetslöshetens skara. Nu kan jag dock kalla mig hemmamake till nattarbetande uska, vilket än i dag i detta jämlikhetsmedvetna samhälle anses kontroversiellt. Jag är kort sagt en ”hemmafru”, vilket jag för all del gärna säger med stolthet. Jag har tidigare varit anställd inom Posten i sexton år, men har de senaste åren varit verksam inom markanläggningsbranschen.

Hur kommer det sig att du vill skriva en roman?
– Vill och vill. Skrivandet är för mig en passion, ett strängt behov. Ibland arbetar jag på eller skriver klart en novell, ibland ett romanämne. Det är stunden, spontaniteten, som avgör vilket jag företar mig. Jag bestämmer mig inte för att skriva en roman. När jag väl får en idé skriver jag ner en kort synopsis och ser därefter om det går att bygga någonting på det. Utan skrivandet stannar jag. Jag skriver så fort jag får tillfälle, vilket oftast brukar bli när barnen sover. Runt klockan 2-3 på morgonkvisten är min kreativitet på topp och det är då som jag får mest gjort.

Har du andra projekt på gång?
– Jag har sex romanämnen som jag växlar mellan. När det blir idétorka eller skrivkramp vid ett manus kan jag växla och försöka med ett annat. Jag tycker att det är fel att lägga allt krut och all energi på bara ett enda manus och tro att det är just det som ska leda till ära och berömmelse. Man måste ha ett "backup"-alternativ!

Något du vill tillägga?
– Sist men inte minst vill jag med varmt hjärta tacka alla som gav sin röst till "Fylle-Roffe Karlssons dagbok"! Ni betyder oändligt mycket för mig och min tacksamhet känner inga gränser!

Fotnot:
Åke Holm kommer att blogga på Kommunalarbetaren (www.ka.se) under hela vecka 15
om dagaktuella ämnen och temat vara "hemmamake till nattarbetande uska".