Lektörsutlåtande av Carina Rabes bok ”Michaelle”

Postad : 100518 klockan 13:24 av Maria Marteleur

Även Carina Rabe vill att ni ska kunna ta del av hennes utlåtande. Varsågod!

”Michaelle”

Författare: Carina Rabe

Det här manuset ser jag ingen titel på och ingen författare heller. Vilket är synd, för här finns faktiskt en författare gömd, den här deckaren vinner i längden och bjuder stundtals på äkta läslust.

Vi får följa den kända deckarförfattarinnan Michaelle, eller snarare rysardrottningen kanske man ska säga. Hennes blodiga berättelser har blivit en framgång och när historien börjar har hon just avslutat bok nummer sex och har för närvarande idétorka inför nästa projekt. Men Michaelles brist på inspiration visar sig snart vara hennes minsta problem, för på senare tid har hon känt sig förföljd av någon, en man som ringer och stönar i luren, märkliga små spår kring hennes ensligt belägna stuga som tyder på att någon håller henne under uppsikt. Därför har den annars så stabila och rationella Michaelle blivit lättskrämd och ängslig, är det inbillning eller befinner hon sig faktiskt i fara?

Olika män kommer i Michaelles väg, snart förstår vi emellertid att det måste vara den märklige mannen på varuhuset som flera gånger förföljt henne och stirrat på henne med sina kalla ögon som är den skyldige. Vi misstänker egentligen aldrig Johnny, den snygge killen som Michaelle börjar dejta och blir kär i, eller bästa väninnan Nettans exsambo Tom. Även om författaren lägger ut blindspår som att Johnny kan Michaelles telefonnummer utan att hon gett det till honom eller att Tom smyger på henne för att ha uppsikt på Nettan, finns det inget riktigt fog för att på allvar undra om någon av dem ligger bakom de alltmer brutala incidenterna. Michaelles söta lilla kattunge dödas bestialiskt och hittas med avhugget huvud på trappan och vid ett tillfälle mister förövaren sitt tålamod och gör ett regelrätt inbrott hos Michaelle, skadar sig och går med blodig hand igenom hennes underkläder. Ändå har Michaelles omgivning och främst polisen svårt att ta Michaelles oro på allvar, de skyller allt på slumpaktiga händelser, att inbrottet inte har något med telefonsamtalen att göra och så vidare. Detta att jag som läsare inte misstänker Johnny på allvar är en brist, för det är alltid spännande när den som är närmast offret kanske i själva verket visar sig vara farlig. Författaren borde i mitt tycke spä på våra misstankar mot Johnny, låta oss oroa oss längre. Exempelvis när Michaelle är och hämtar Johnny på flygplatsen, då får vi som läsare se scenen när mannen bryter sig in i huset, därmed vet vi att Johnny måste vara oskyldig. Går det inte att göra detta på ett annat sätt? Få oss att undra om Johnny verkligen kom med det plan han sa eller om han i själva verket varit där hela tiden?

Om författaren missar ifråga om blindspår måste jag säga att hon eller han verkligen lyckas med att skapa en karaktär som vi kryper innanför skinnet på, Michaelle är en mycket bra huvudkaraktär. Jag tycker att det är en spännande läsning, även om jag ibland skulle önska att författaren inte tog i fullt så mycket i början, hela tiden sker det saker som ska få oss att spärra upp ögonen, hemska små påminnelser fullständigt regnar över sidorna, vilket gör det lite ofrivilligt komiskt när Michaelle frågar sig ”överdriver jag? Eller finns det verkligen en fara där ute?” Det händer tillräckligt för att skrämma slag på den mest fantasilösa person, så jag skulle önska att författaren skapade en del scener som faktiskt visar sig ha en naturlig förklaring eller bara vara offer för Michaelles något uppskrämda fantasi, så att det finns anledning för Michaelle och andra runt henne att tvivla på att hennes oro är befogad.

När Michaelle kommer på vad hennes nya bok ska handla om tar författaren oss med till kannibaler i Nya Guinea, ett djärvt inslag som jag uppskattar, det är modigt gjort och riktigt intressant att läsa. Man tror att detta är en resa som Michaelle kommer att företa sig utanför den här boken och blir därför glatt överraskad när hon genast packar och åker. Dock blir dessa partier i Nya Guinea stundtals fantasins missfoster, för här räcker inte alltid trovärdigheten till. En viss tyngd finns det i hur de olika stammarna lever men hej vad det går sen med huvudjägare och en hel hop av bärare och vägvisare som slaktas! Det är här som Michaelle som karaktär för första gången vacklar, för detta att se människor hon levt och umgåtts med dödas kallblodigt mitt framför hennes ögon borde ha mer effekt på henne. Det borde också ha en betydligt större effekt på henne att hon själv senare dödar både en och två män, visserligen i självförsvar, men ändå, när en vanlig hederlig människa sätter ett spjut i en annan person bör det kännas djupare än ”där fick jag dig allt!” Något Michaelle inte säger vill jag poängtera men det är den tonen som återges, Michaelle får gärna vara en slagkraftig karaktär som simmar ut bland reptiler men hon måste på samma gång fortfarande vara en människa vi kan identifiera oss, eller i alla fall sympatisera med. Om hon måste döda huvudjägare så lägg åtminstone till att hon chockas av händelsen och inte kan förstå att hon dödat en annan människa, eller fler.

Jag tycker som jag tidigare sagt att det här är en underhållande läsning och även Nettan, Michaelles bästa väninna och Johnny fungerar bra. Jag efterfrågar som sagt fler misstänkta män och en bättre balans mellan farliga scener och ren inbillning.

Om två tredjedelar av den här historien får med beröm godkänt så är det den sista tredjedelen jag nu vill ta upp, för här slarvar författaren för första gången. Det är när Johnny och Nettan ska hjälpa Michaelle och sätta fast psykopaten, mannen från varuhuset med den kalla blicken, ett initiativ som i sig är bra påkommet, deras plan misslyckas dock och de råkar istället illa ut. Michaelle kommer hem från sin resa och uppgörelsen med hennes plågoande tar sin början. Här gillar jag inte små ”missar” som att Michaelle blir upprörd över att telefonen tutar upptaget hemma hos henne, hon misstänker att något är fel och ringer och ringer under hela sin hemresa. Väl hemma sen tror man att telefonen är det första hon ska kontrollera, ligger luren av? Istället glömmer hon detta totalt och går mest omkring och funderar över varför Johnny inte kom och hämtade henne. Först långt senare minns hon telefonen, fast då har hon redan använt den och ringt, med andra ord plockat upp en telefonlur som låg av utan att märka det? Märkligt tycker jag. Detta att hon inte ringer Johnnys mobil och frågar var han är när han inte är hemma hos henne är också fullkomligt obegripligt. Hon borde reagera starkare redan när en vilt främmande person står och överlämnar ett brev till henne där Johnny säger sig ha ställt bilen utanför och själv åkt hem till henne. Personligen hade man ju frågat vem denne främmande person var, hur känner han Johnny? Sen borde Michaelle redan där ringa Johnny och säga ”hej, jag är hemma, tack för bilen, vi ses snart.” eller något. Det blir för osannolikt att hon bara sväljer detta märkliga beteende efter allt hon varit med om. Konstigt också att hon inte försöker ringa Nettan så fort hon kommer till stugan och höra om det var hon som skrek förut i telefonen. Detta, som jag uppfattar det, slarv av författaren tar tyvärr ner slutet av boken. Jag kan tycka att själva uppgörelsen med psykopaten när han slår ner och gömmer Johnny och Nettan i källaren medan han kidnappar Michaelle fungerar hyfsat, det behövs tätas till men skissen är god. Riktigt otäckt blir det när Johnny begravs levande, där hämtar historien upp fart igen och landar rätt. Detta tycker jag är ett kusligt inslag som känns mer ovanligt än stackars katten som hackas mitt itu, katter som råkar illa ut i deckare är snarare norm än undantag.

Stilmässigt bör författaren tänka på att inte använda så många utropstecken, dämpa den ibland lite klämkäcka tonen och våga vila i scenerna, ibland känns det som att författaren ständigt är på väg till nästa scen istället för att vara kvar i den scen vi redan är i och slutligen se över antalet ”ryckte upp sig” som finns, de förekommer ofta. I övrigt vill jag tacka för en underhållande läsning med stort potential.