Ett

"Jäklar"
Annika Westin muttrade för sig själv.
Hon hade lovat att hälsa på sin pappa under helgen. Men hon hade tillbringat den tillsammans med en medelålders mäklare som hon träffat på puben. Första kvällen hade de varit fulla och somnat i hans soffa.
Andra kvällen klämde han i sig tre viagra utan resultat. Han hade köpt tabletterna på nätet så det var väl någon skit som inte fungerade.
Annika hade knullat sig igenom halva stan sedan hon och Jörgen gick skilda vägar. De träffades under högstadiet och hade hållit ihop. Men under de senaste åren hade de börjat växa ifrån varandra. Uppbrottet kändes bara naturligt för båda två. Han flyttade ensam till en liten tvåa.
Hon stannade kvar med sin ensamhet i deras trerummare. Hon hade varit singel i snart tre år och försökte, när hon närmade sig fyrtio, ta igen sin förlorade tonårstid. Hon skämdes inte över sitt leverne men nu hade hon dåligt samvete för att hon tillbringat helgen tillsammans med en lönnfet odugling som inte ens var charmig i stället för att hålla löftet till sin pappa.
Hon skulle hälsa på honom under lunchen.
Annika jobbade i en skoaffär. När hon gjorde sin lista över drömyrken i tredje klass fanns inte affärsbiträde med bland hennes tio i topp. Där fanns i stället bland annat veterinär, filmskådespelerska och flygvärdinna.
Men hon hade varit lat i skolan och fick vara glad över att hon överhuvudtaget hade ett jobb. Nu fick hon tillbringa dagarna med att lukta på fotsvett och försöka klämma i fisförnära kärringars fötter i två nummer för små skor.
"Nu tar jag lunch", sa hon till butiksägaren trots att det var tio minuter kvar.
Hon skyndade iväg så att han inte skulle hinna protestera. På vägen till hyreshuset där pappan bodde gick hon in på ett café och köpte två räksmörgåsar. Det var hans favorit så hon hoppades att det skulle blidka honom. Han skulle aldrig nämna det brutna löftet men hon var säker på att han var besviken.
Det var snart trettio år sedan hennes mor dog. Sedan dess hade han levt ensam även om hon några gånger känt doften av parfym i lägenheten. Efter persioneringen satt han mest hemma och försäkrade att han inte hade något behov av att träffa andra. Annika hade försökt bjuda ut honom på bio eller restaurang men han tyckte att hon i stället skulle försöka hitta en ny karl. Hon hade sökt utan att egentligen söka ...
Lunchen var fyrtiofem minuter. Hon var tacksam över att hennes pappa bodde på nedersta våningen, huset hade ingen hiss. Hon tänkte ringa på hans dörr men anade att han som vanligt låtit bli att låsa. Han skyllde på att han kände sig instängd om han låste, "Och tänk om det börjar brinna."
Hon tryckte ner handtaget. Dörren var olåst.
Den gick inåt. Hon hade alltid tyckt att det var konstigt. De flesta ytterdörrar gick utåt men huset var gammalt.
Redan när hon försökte skjuta upp dörren förstod hon att någonting var galet. Det låg post i vägen. En mindre hög med reklam och tidningar låg på hallgolvet.
Sedan kände hon lukten. Den fyllde hela lägenheten. Hon började frysa och blev illamående.
Hon trodde att hon skulle svimma.
Hon fann honom i hans favoritfåtölj. Det såg ut som om han sov.
Men hon visste.
Han hade redan fått besök.
Av liemannen.