Kapitel 1

Micahelle satte sig upp i sängen, så drog hon upp ena benet och lutade hakan mot knät. Fortfarande lite sömndrucken stirrade hon ut i det dunkla rummet och undrade vad det var för ljud som hade väckt henne. Kanske hade hon bara drömt igen, tänkte hon trött och sträckte handen mot lampan när ett nytt ljud fick henne att rycka till. En kraftig ilning av obehag och annalkande fara kröp upp för ryggraden och hon drog till sig handen igen. Så insåg hon plötsligt att hon inte längre var ensam i huset.
Nästan samtidigt som insikten översköljde henne, hördes ett nytt ljud och hon ryckte skrämt till. Den här gången var det ljudet av en knarrande golvbräda. Genast kände hon hur pulsen ökade och andningen blev häftigare, som efter en hastig språngmarsch, men så lugnade hon ner sig och sparkade försiktigt av sig täcket. Med ens var hon sitt gamla vanliga jag och planerade ett motdrag. Snabbt sökte hon med blicken runt rummet, hon behövde något att försvara sig med. I samma sekund stannade hennes blick vid telefonen. Skulle hon våga ringa? Egentligen visste hon inte vem eller vad som fanns på andra sidan dörren, men hon förstod instinktivt att det skulle höras när hon lyfte luren så därför slog hon nästan omedelbart bort tanken igen.
Det kanske var inbrottstjuvar… Om hon var tyst och inte avslöjade sig skulle de kanske bara ta vad de var ute efter och sedan försvinna utan att förstå att hon var hemma. Övertygad om att det var det enda rätta drog hon sig bakåt mot sängen igen.
I samma sekund såg Michaelle hur handtaget till dörren trycktes ned och hon höll andan av rädsla. Panikkänslan överväldigade henne och hon fick slå handen för munnen för att inte skrika högt av rädsla. Darrande i hela kroppen kröp hon längre upp i sängen. Så gled dörren sakta upp och mannens siluett blev synlig. Kniven i hans hand blänkte till i det svaga månljuset som silade in genom fönstret. Michaelle skrek.
Hon fortsatte att skrika ut sin rädsla när mannen kastade sig över henne. När kniven sjönk in i hennes nakna bröst övergick skriken till fruktansvärda ylningar av dödssmärta. Blodet sprutade ur det djupa såret medan hon förtvivlat försökte värja sig för nya hugg, men armen med kniven höjdes gång på gång.
Huggen fortsatte att hagla över hennes oskyddade kropp. Desperat klösande i sina försök att värja sig, fortsatte Michaelle att skrika medan hon vred sig av smärtor. Ångesten inom henne steg upp i strupen och gav näring åt skriken som fyllde det lilla rummet medan hon kämpade för sitt liv.