Skrivet av Elisabeth Evrell I denna berättelse är det påhittade namn. När Sixten skall betala upptäcker han att han har åkt ifrån plånboken. Hungriga går de till omklädningsrummen och byter om. I bilen på vägen hem pratar de hur roligt och trevligt allt har varit under dagen trots allt som har hänt. De säger till varandra nu kan ingenting mer hända.

Just då Blir Sixten stoppad av en polisbil . -Jaha,nu är det kört, Jag som har åkt ifrån mitt körkort. Sixten kör in till vägkanten. Polisen ber om att få se körkortet. Det är en vanlig körkortskontroll just den här dagen. Det är många turister ute på på vägarna. När Sixten stammar fram att han har glömt sitt körkort hemma får han se ett välbekant ansikte Åhnej, Tänker han. Brorsan, Peter måste göra det han måste göra. Annars kan han bli av med jobbet. Peter kör hem Sixten och Lotten i polisbilen och låter hans egen bil stå kvar på vägkanten. Sixten springer in och hämtar körkortet och följer Peter tillbaka och hämtar bilen. Lotten stannar hemma för att duka fram den kvarglömda matsäcken som de hade glömt hemma. Lotten tänker: Skönt att slippa att laga mat nu när jag är hungrig.

När bröderna Peter Och Sixten kommer fram till Peters bil, upptäcker de att de har blivit bestulna på alla fyra däcken. Det var inga billiga däck som Peter hade köpt till sin bil. Nu ville Sixten bara krypa under jorden. Han skämdes. Han som hade lovat att vara rädd om bilen. Det hade han. Det var inte Sixten fel på ett sätt. Sixten tänker, hade jag inte glömt min plånbok hade det aldrig det här inträffat. Det var klantigt av mig att lägga plånboken i matsäckskorgen. Vad skall jag nu få alla pengarna ifrån. Nu blir inte peter glad. -Du behöver inte betala för däcken. Det är inte ditt fel,sa Peter. Det var dumt av mig att sätta på dyra märken på en så gammal bil. Årsmodell 1990 behöver inte ha så dyra däck. Tänkte piffa upp bilen lite. - Så du är inte arg på på mig ? - Nej det var mitt fel från början.