Vägen till det… | 1.
Ella414

1.

Det var fredagen den 13 Maj.
Otursdagen enligt vissa. Men sådant trams trodde inte Vei på. Det var hennes födelsedag, den bästa dagen på året. Vei bodde med sina två föräldrar, i en liten by som inte många kände till.
Alla Veis kompisar sa att hon förde med sig otur vart hon än gick, eftersom hon var född fredagen den trettonde. Hursomhelst, denna dag fyllde hon tio år.
Hon hade fått några presenter på morgonen, ett fiskespö och en bläckpenna, inget att skryta om direkt. Vei var ingen favorit varken hemma eller i skolan, ingen tyckte särskilt mycket om henne.
Hon tyckte att det var konstigt att även hennes föräldrar ogillade henne. De var ju ändå hennes föräldrar, betydde det ingenting?

Vei gick ut i trädgården. Den var faktiskt ganska fin. Det fanns många fina växter och blommor i deras trädgård.
Hon gick långsamt framåt, hon var på väg till en stor ek borta i skuggan. Det var första gången hon såg den eken, den var knappt sex meter hög och väldigt mörk, jättemörk, så mörk att Vei aldrig någonsin sett den förrän nu. Konstigt, tyckte hon.
Eken såg mystisk ut och den spelade konstiga ljud, knarranden och gnissel.
I trädet hängde en dammig gunga, den gungade långsamt fram och tillbaka, fram och tillbaka. Gungan var ljusröd med sträva rep som hängde fast i trädets ena gren. Över gungan satt en ganska tjock gren, på grenen hängde en liten klänning. Säkert en dockklänning. Den var ljusrosa med vita volanger på ärmarna. Vei tänkte att om man fick tillräckligt med fart så skulle man nog nå klänningen. Det ville hon gärna. Men eftersom gungan (och trädet också för den delen) var så ny så tänkte hon att det var bäst att undersöka den först, så att det inte var någon synvilla eller så.
Hon tyckte att det var lite läskigt att hitta något så stort som hon aldrig sett innan. Men att fråga föräldrarna om de sett trädet förut var inget alternativ, de ville ändå aldrig lyssna.

Vei såg en illustration som var inristad i trädet. Det föreställde den amerikanska flaggan. Vei gillade inte flaggan. Hon tyckte att den var ful, vanlig och för lik andra flaggor.
Hade hon fått bestämma hade flaggan sett helt annorlunda ut. Den hade haft med allt som har med USA, den skulle vara lättare att rita av och framför allt: roligare.
Det skulle vara en katt i mitten och den skulle ha rosa bakgrund. I kanterna skulle det vara små fina blommor. Sedan hade det varit gula prickar över hela flaggan. Det hade varit mycket roligare och finare.
Hon sträckte fram handen och kände på flaggillustrationen den med fingret. Men, då stack det till i hennes finger. Hon tog kvickt bort fingret från trädet och märkte sedan att hon hade fått ett sår där.

Vei var inte särskilt tuff av sig, i stället för stora skällande hundar och coola färger som blått, svart och grått ville hon hellre ha små spinnande katter och blommor. Vei var livrädd för hundar.
När Vei var liten hade hon alltid på sig kläder med USA:s färger eller med flaggan på, det var det som gjorde att hon började ogilla den.
Hennes mamma och pappa rent av tvingade henne att ha på sig flaggans färger ända tills för ett halvt år sedan, det var första gången hon vågade säga emot sina föräldrar. Hon var faktiskt rädd för sin pappa när hon var liten, han hade mörk mustasch och så hade han alltid en svart hatt på sig, Vei tyckte att han såg ut som en mystisk trollkarl som skulle trolla bort henne eller någon annan i hennes närhet. Även om hon inte riktigt hade någon person i sin närhet så var hon ändå rädd för att han skulle utplåna världen eller något annat hemskt.

(Klicka på ett hjärta för att sätta ditt betyg)

  Skrivblock

Skriv en kommentar
  •  

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Utse vinnare av förlagskontrakt

Registrera dig

Visste du att...

...Robert Storm Petersen har sagt: "Jag har ofta tänkt att jag vill skriva en bok - nu tänker jag på det igen."

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Stjärnglans

"Kanske kan jag beröra dig med mina ord. Kanske du känner igen dig, kanske du hatar mina texter. I…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Kaptensgatan 6, 114 57 Stockholm  |  info@kapitel1.se