Kapitel1

Hon skiter i att hon är tjock ”Har inte lust”
De hade varit på vårkonsert. Upprymda och glada vandrade de hem i den ljusa majkvällen. Väninnan var klädd i en ljus byxdress och under dräktjackan skymtade hon en snyggt skuren tröja .

- Vad snygg du är, kunde hon inte låta bli att säga till henne.

- Tack, sa hon och log. Du förstår, jag har hittat en affär som ligger på Kungsgatan som säljer baskläder som passar oss kvinnor i mogen ålder.

- Vad säger du! Kanske det vore något för mig. Om jag skulle gå dit och se om jag hittar något som passar?

På måndag eftermiddag stod hon i affären och tittade på sin nakna överkropp i provrummets spegel. Fettvalkarna vällde ut över byxlinningen. Hon förbannade H & Ms låga midjemodell och bestämde sig för att hädanefter tänker hon endast köpa byxor med hög linning. Då kan hon lura sin omgivning att se smal ut genom att klämma in magen. Jeansen satt hårt runt magen, det kände hon så att hon knappt kunde andas. Hon hade medvetet köpt en storlek mindre, med förhoppning att hon skulle lyckas gå ner de där överflödiga kilona. Hon stod i provrummet och såg det hon inte ville se. En kvinna som inte bara hade, så där tre fyra kilon övervikt utan betydligt fler.
Under årens lopp hade hon prövat alla tänkbara sätt för att gå ner i vikt. I sina tankar radade hon upp allt som hon hade prövat, såsom flygvärdinnemetoden, bara äta fil eller helt enkelt bara sluta äta. Hon visste, att om hon försökte nu igen så skulle det kännas både svårt och ta lång tid och hon tvivlade på om hon över huvudtaget skulle klara det. Det var inte bara att bestämma sig utan det måste till något annat. Hon tänkte på hur det hade varit för henne varje gång hon hade försökt. Hon hade gripits av leda och tristess och tappat lusten till allt och bara tänkt på mat. Det hade nästan känts olidligt och hon hade tyckt synd om sig själv. Maken hade en dag kommit hem med en video av Jane Fonda fittnes och förtjust kastat den till henne. Hon kom ihåg att hon tänkte, att om han trodde att hon skulle stå och svettas i vardagsrummet som en amerikansk hemmafru, så kände han inte henne. Hon som var van att sprattla med benen på ortens gymnastiksal. Några år senare kom han hem med en roddbåt som han hade köpt via teveshoppen. Den installerades och hon rodde några gånger på den, sen sköts den in under sängen och samlade dammråttor.
När hon steg ut ifrån provrummet stod Märta framför henne. Märta var stor som ett hus både på längden och på bredden . De hade varit grannar förr i tiden. Hon blev alldeles ställd och sa lite förtjust till henne .

- Ja, nu när man nått mogen ålder… så, måste man köpa större storlekar.
I samma ögonblick steg en ung kvinna, lika rund som sin mor, ut från provrummet. Hon kunde bitit tungan av sig över vad hon just hade sagt. Tanken slog henne, hade hon gjort bort sig nu igen? Hon kände att hon bleknade och försökte skoja bort det hon hade sagt, genom att säga att vad trevligt de sist hade haft på bussen. Det var nämligen inte så länge sedan som de hade råkats.

På sommarorten, några månader senare, stötte de igen på varandra utanför ICA, ortens enda affär. Deras ögon möttes och hon kände att hon måste stanna och säga några ord till henne. Märta sade spontant att det är svårt för tjocka människor att gå ner i vikt. Mumlande svarade hon henne, att det är klart att det är svårt, men man måste ju röra på sig och visst äter man fel mat.
Ja, vad skulle hon säga? Ilskan kom över henne. Vad kunde hon säga? Så tjock som Märta var hade hon aldrig varit och hon kände ingen som helst förlåtande över att man kunde tillåta sig att bli så fet. Hennes närmaste bekanta som vägde för mycket, åt för mycket och rörde sig för lite. Det där med att det är något annat, som gör att man blir tjock, trodde hon inte alls på. Och så kom tankarna tillbaka, hade hon själv någon lust att banta. För att lyckas visste hon att hon måste ändra sitt sätt att leva. Om hon skulle börja göra något, kanske att promenera varje dag och framför allt äta rätt. Det vill säga, försöka att undvika att äta kolhydrater och bara äta grönsaker, sallader och bönor. Hon funderar över att köpa en bok och läsa om tips på hur man bäst lyckas för att gå ner i vikt.
Det var inte långt mellan tanken och handling, och hon gick till närmaste bokhandel och köpte boken.

Nu sitter hon i köket och bläddrar i boken. Hon tänker om hon nu ska försöka skall hon börja i rätt ända och det är att se till att ha rätt outfit. Köpa några snygga träningskläder på Intersport. Hon ringer Petra, hennes dotter, som vet precis vilka sportkläder som man ska köpa. Hon frågar Petra om hon ville följa med som smakråd .
De går till Intersport och Petra hjälper henne. Hon köper ett par svarta träningsbyxor och två tröjor, en i svart och en i grön pastellfärg. När de kommer hem visar hon upp kläderna för maken och hon ser en gillande blick i hans ögon. Hon visste att han uppskattade att hon försökte att gå gick ner i vikt. Egentligen är det en uppoffring som hon gör, och att det finns andra saker som hon hellre skulle vilja göra, som att bara vara här och njuta av livet. Hon tänkte på den gången, när en av hennes söner sa till henne, att tjocka människor kunde konsten att njuta av livet. Hon hade svarat honom att det lät bra, men för hälsan var det inte bra att vara tjock. Hon vill helst bara göra det hon har lust med, precis som alla män runt omkring henne ständigt alltid hade gjort. Tankarna går till en väninna som sa en gång till henne att hon skulle tänka lite mer på sig själv.
”Varför gör du inte saker för dig själv”?
Hon hade tänkt att det får bli senare i livet, för just då körde hon sönerna till deras träning i hockey, innebandy och segling.
Hon hade varit igång året runt och tänkt att det gällde bara några år. Hon ville inte göra något annat än att ställa upp för sina söner och i fem år hade hon skjutsat dem till olika träningar. Hon hade älskat att köra dem och gjort det med glädje, men nu var den tiden förbi.
Hon funderar över hur hon skulle kunna börja ändra på sina vanor. Det svåraste är att ändra på alla invanda rutiner. Efter dagens arbete var hon så trött att det svårt att ta sig i kragen att gå ut och promenera. Tänk förr i tiden sov man middag i hennes ålder, numera finns det ingen tid till detta. Tänk om hon skulle sova middag på jobbet det skulle inte gå för sig.
Hon är hopplös på att varva ner och är avundsjuk på alla runt omkring henne som kan göra detta. Under dagen ger hon järnet och hon är in i döden trött när hon kommer hem och då är det helt omöjligt att ta en kvällspromenad. På hösten när det är mörkt på kvällen känns det ännu svårare att gå ut promenera. Maken är inte heller pigg på att följa med och om hon någon gång bad honom hade han ont i hälsporren eller också var han upptagen med att se på en hockeymatch. En gång i tiden trodde hon att hon hade gift sig med en idrottskille. Att följa med henne på en promenad eller följa med henne på Friskis & Svettis hade han aldrig gjort. Hon hade frågat honom varför, och han hade svarat henne att han avskydde att träna i grupp. Nej, hon kunde inte räkna med någon hjälp eller stöd från honom i form av medverkan, bara uppmuntran och hejarop.
Några år tidigare hade han kommit med ett träningstips till henne, om att börja simma. Simning var enligt honom den bästa träningsformen. Kroppen fick inga förslitningsskador när man simmade och man rörde på hela kroppen. Det lät övertygande tyckte hon och började simma tre gånger i veckan, tusen meter varje gång. Hon förstod att om det skulle bli någon effekt så måste hon simma minst fyrtiofem minuter. Hon vägde in sig varje gång på simhallens stora våg och när hon simmat klart sina tusen meter vägde hon sig igen för att se om hon hade gått ner . Hon gick i alla fall inte upp utan långsamt skull hon kunna bränna fett.
Men en morgon när hon låg i sin säng kände hon att hon inte kunde röra på höger ben. Hon tvingade sig att stiga upp från sängen och gå till arbetet. På eftermiddagen när hon kom hem från jobbet mötte hon en granne på gatan utanför porten .

- Hur är det?

- Jag kan inte gå.

- Jag ser det.