När de andra somnat satt jag framför den varma kaminen och stirrade oseende på den falnande glöden. Precis som mina andra kroppsliga behov var sömnbehovet borta, men jag hade ändå tänkt lägga mig ovanpå sängen under natten. Min säng. En säng som med stor sannolikhet skulle bli någon annans i framtiden. Jag och Magnus hade alltid sagt att vi inte ville att den andra skulle sluta leva om den ena skulle dö. Men aldrig hade vi väl trott att det skulle hända så snart. Eller att den utbytta skulle behöva stå bredvid som vittne.
    En annan mardröm var att min familj skulle flytta härifrån. Och om de gjorde det, vad skulle då hända med mig? Skulle jag vandra omkring här i all evighet? När Magnus föräldrar gick ut hade jag försökt följa efter dem, men kom inte över tröskeln. Jag var instängd i det här huset. Men för hur länge? Var det så här för alla som dog? Husets tidigare ägare levde fortfarande, men hur var det i andra hus? Plötsligt kom jag att tänka på novellen jag hade planerat att skriva. Den som var tänkt att börja med ”Om jag var död, skulle jag…” Jag visste fortfarande inte vad jag ville skulle hända när jag var död. Bara att det inte var det här.

Glöden hade slocknat och jag reste mig sakta och gick in i sovrummet. I spjälsängen snusade Cajsa och jag smekte ömt hennes fjuniga hår. Hon var så liten. Med en isande stöt i magen insåg jag att hon skulle glömma mig. Hon skulle glömma mig medan jag tvingades se på.