KAP 1

MATTTTEUS 26:39
ELLER
GÅNGE DENNA KALK IFRÅN MIG

Om man börjar skjuta upp saker man vet att man måste göra så blir det bara svårare att få det gjort. Farbror Göte var den enda släkting jag hade kvar på pappas sida. Att det skulle vara så förbannat svårt att ringa honom?
Visst var gubben tvär och ilsken ibland men han hade alltid varit snäll mot mej. När jag var liten brukade han ha en peng eller en liten godbit till mej. Jag tror han tyckte om mej på sitt eget vresiga sätt.
Senast jag träffat honom var på pappas begravning och han ringde mej några dagar senare. Det var nästan ett halvår sedan. Nu var det min tur att ringa. Min tur? Det var min förbannade skyldighet!
Jag tog telefonen och knappade in numret.
Det blev ett krystat samtal där jag frågade hur han hade det och han undrade hur jag mådde.
Men plötsligt fick han en annan spänst i rösten.

- Du Ville, sa han. Kan du komma ut till mej någon dag i veckan? Det är saker som jag måste tala med dig om.

- Är det något du behöver hjälp med?

- Nej. Det inget sådant!
Han gjorde en paus innan han fortsatte.

- Du är äldste mannen i släkten och står i tur att bli släktens huvudman. Äldst efter mej förstås men jag kan ju inte leva i evighet. Det är saker som du måste känna till när jag lämnar över huvudmannaskapet till dej!
Huvudman för släkten? Det var ju bara han och jag!

- Huvudman? Det har jag aldrig hört talas om!

- Nej, det har du inte. Det är sådant vi inte talar om men huvudmannen har viktiga uppgifter. Det finns traditioner i släkten som du inte känner till.
Jag hummade lite och vi bestämde att jag skulle komma ut till honom på torsdag. Vid sjutiden blev det sagt.

Vad fan var nu detta? Jag tittade dystert på telefonen. Hade Farbror Göte börjat bli senil? Han var drygt tio år äldre än pappa så han var väl en bit över åttio. Men han klarade sej själv och bodde kvar i sitt hus. Någon hjälp hade han inte och ville väl inte ha heller. Han levde som en enstöring och hade gjort det så länge jag kunde minnas.

Han varit gift en gång men hans fru hade dött på BB. Barnet dog också.
Farbror Göte hade gift sej sent i livet och hans fru var över fyrtio år när hon blev med barn och det kanske var därför det gick galet. Jag kan inte ha varit gammal när någon berättade för det för det var som jag alltid hade vetat det.
När pappa talade om Farbror Göte så sade han ibland att ”Göte, han är ju inte riktigt klok” och ibland kallade han honom för ”Tokfan”.
Och det är klart farbror Göte var lite egen och han kunde hetsa upp sej över de mest knepiga saker. Katolska kyrkan var ett av hans särskilda hatobjekt men det var ingen i släkten som var religiös så hans ordkaskader fick alltid stå oemotsagda.
Nu var pappa död så det var för sent att fråga honom och Farbror Göte vågade eller snarare, ville jag inte fråga.

Jag försökte hålla tankarna från Farbror Göte men det gick inte så bra.
Morgontidningen hade en artikelserie om katter som pissade i barnens sandlådor och tydligen kunde kattpisset sprida någon slags sjukdom till barn och gravida kvinnor. Tidningen hade intervjuat några personer i villaområdet där Farbror Göte bodde och där var det upphetsat värre.
Barnfamiljerna klagade över kattpisset och kattägarna påstod att katter hade försvunnit i området och misstänkte att det var någon som slog ihjäl dem.
Över tjugo katter hade försvunnit och kattägarna gjorde polisanmälan. Föräldrar och gravida kvinnor hade anmält kattägarna till hälsovårdsnämnden.
Farbror Göte hade varken katt eller barn så han satt väl på åskådarplats och betraktade bråket.

Vi satt i köket, ett trivsamt lite gammaldags kök. Köksluckorna var hårt slitna och ropade efter en målarpensel, men kyl och frys lyste skinande nya. Han hade väl varit tvungen att byta.
Annars hade inget ändrats i huset sedan hans fru dog. Han höll ordning och städade men köpte inget nytt.
Farbror Göte frågade hur jag mådde, lite om mitt jobb om sådant man pratat om när inte vet vad man ska säga. Till sist harsklade han sej.

- Du undrar väl varför jag bad dej komma?

- Nja, mest undrar jag över vad du sade på telefon. Jag har aldrig hört talas om någon huvudman! Inte om några traditioner heller.
Han grymtade till.