Rödluvan har fått en hälsning från sitt förflutna. Den leder henne tillbaka till några år som kastade om hennes liv.

Hon tog på sig sin röda väpnarhuva, gick ut på ett diskotek och träffade Vargen. Min Rödluva är inget oskyldigt lamm. Visst lät hon sig dras in i Firman för kärleks skull men det som driver henne är också spänningen, tillhörigheten och en sorts revanschlystnad. Hon har lämnat det liv som hon levde då men främlingsskapet bär hon med sig.

”Ibland har jag känt mig som ett vilt djur som har lyckats att lista sig fram till tamdjurens foderbord. En dag kommer kanske bonden – i skepnad av någon myndighetsperson som ska skydda samhället från sådana som jag – att upptäcka vem han har i hägnet.”

Det här är ingen berättelse för den som vill se trygga poliser återställa ordningen. Den handlar inte om ont och gott. Den handlar om anpassning.

Och på förekommen anledning: Den är inte självbiografisk!