Kapitel 1

Jenny  kryper upp från golvet och sicksackande tar hon sig fram mellan madrasserna på golvet. Hennes barn och vännina sover och hon stänger ytterdörren försiktigt och tar trapporna i all hast. Våning efter våning lämnar hon bakom sig tills hon är nere på gatan och ute i friheten igen. Hon får syn på ett gammalt fik och kaffedoften får henne att snabba på stegen. Det stora gamla huset omringas av rabatter med frusen jord.  De kala grenarna på buskarna spretar åt alla håll. I fönstren lyser de sjuarmade ljusstakarna och ovanför dem stjärnorna. Jenny slår sig ner vid bordet i hörnet och öppnar ryggsäcken. Hon får syn på bunten av 1000 lappar som ligger buntade i olika högar bredvid hennes svarta plånbok. Hon tittar upp med en flackande blick när hon får syn på servitrisen som närmar sig hennes bord. Jenny drar snabbt ur plånboken ur ryggsäcken och hon tittar upp på tjejen som ger henne ett välkomnande leende.
      "En stor kaffe med varm mjölk säger Jenny och tar aftonbladet från bordet. Hon börjar bläddra förstrött utan att se vare sig bilderna eller texten.
Tjejen försvinner mot köket och lika snabbt är hon tillbaka med ett stort glas som är fyllt med svart kaffe. Överst skummar de med mjölk som omsluter det långa skaftet på skeden.
      Jenny tackar med ett leende och tänder en Prince och drar ett djupt bloss när hon tittar sig runt bland borden. Av alla bord är det bara ett till som är upptaget. Han ser ut att vara i 40 årsåldern och sitter djupt försjunken i ekonomibilagan till dagens nyheter. Han är mörk och några gråa strån börjar titta fram vid tinningen.  Det skulle lika bra kunna vara Micke som hon ska träffa om bara några få timmar. Hon försöker komma ihåg hur han såg ut men det enda hon med säkerhet kommer ihåg var hans snälla ljusblåa ögon och att han erbjöd sig att hjälpa henne. Jenny slänger en blick på klockan som hänger på väggen och minut visaren har bara krupit fram ett halvt varv sen hon kröp upp från madrassen på golvet. Barnen och Tula kommer med all säkerhet sova till minst tre på eftermiddagen. Hon har god tid på sig.

       Hon ser honom framför sig på dansrestaurangen i huvudstaden. Där hon och Tuula hade varit med Folkhögskolan på en temavecka i kulturens tecken. Dom hade varit på väg till Långholmen där hela gänget bodde i det gamla fängelset som dom gjort om till vandrarhem.  Klockan var inte mycket och erbjudandet om Filé Black and White hade fått deras smaklökar att vakna till liv.  Dom hade käkat kvällens erbjudande och de var hennes älsklingsrätt. Rött rioja vin hade dom druckit till maten. När hon och Tuula hade suttit och mumsat i sig av friterad banan med glass och smuttat på kaffe till hade han dykt upp och slagit sig ner på stolen mitt emot hennes. Han hade bjudit dom på varsin bejlis till kaffet och Tuula hade försvunnit upp på dansgolvet. På något sätt så kändes de som Jenny hade känt honom i hela sitt liv Helt plötsligt hade hon anförtrott sig till honom om allt som hänt den där söndagen då hon och barnen satt och käka söndagsmiddag med Anders. Eller rättare sagt då hela hennes liv rasade och allt hon en gång hade trott på söndersmulades på bara ett ögonblick i små, små molekyler som aldrig någonsin skulle kunna plockas upp och sätta ihop och bli som de en gång hade varit. Micke tittade på henne och hon kunde se hans ögon mörkna under tiden orden forsade ur henne. Han tar hennes hand och han säger att han kan ordna allt. Hon behöver inte ens betala för att få jobbet utfört. Han gör det 100 % och ingen kommer någonsin att få veta något.

        "Låt mig få hjälpa dig säger han när han tittar in i hennes ögon. Ring när det är dags.” Fortsätter han och Jenny skriver upp hans mobilnummer på sitt Princepaket.

       Varför hon tog hans nummer begrep hon inte men en sak var säker. Hon skulle aldrig låta honom utföra jobbet, aldrig att hon skulle kunna leva med det resten av sitt liv.

        ”Önskas något mer?” Jenny väcks ur sina funderingar och nickar ja till servitrisen som försvinner och dyker upp med en till kaffe.
Hon känner ryggsäcken som lutar mot sina ben och stoppar ner plånboken en gång till bland alla buntar av pengar. Nu satt hon här lik förbannat och det var två timmar kvar tills hon skulle träffa Micke och han skulle få utföra jobbet. Men hon skulle inte låta honom göra det utan betalning han skulle få precis det som han tog av sina andra kunder. Jenny ville inte stå i någon tacksamhetsskuld.

        Det hade inte varit några som helst problem att få ihop pengarna. Hon skulle till och med kunna få ihop det tredubbla på tiden som gått. Om hon hade velat skulle hon ha kunnat leva ett liv där hon susat fram i en sportbil med cab som hon alltid önskat sig. Jenny och barnen skulle kunna leva ett liv som många bara drömmer om. Hennes barn skulle aldrig ha behövt sakna något materiellt i varje fall. Om hon hade velat! Men där gick gränsen på vad hon skulle använda pengarna till. Jenny ville att idag skulle allt som varit suddas ut för alltid. Hon skulle bara träffa Micke och sen skulle hon kunna fira julafton utan att behöva oroa sig för vad resultatet under rättegången skulle bli.  Ingen skulle någonsin få veta någonting och Jenny och Micke skulle aldrig yppa ett ord för en levande själ.

       Micke svänger in mot suterrängvillan med sin nya silverfärjade Audi och susar fram mellan tallarna på den stenbelagda vägen som en och annan snöflinga lyckats klamra sig fast på.  Han slänger en blick på klockan och den har redan hunnit bli tio på förmiddagen. Men han har tid på sig. Han kommer att hinna krypa ner i det stora bubbelbadkaret innan han ska träffa Jenny. Han hade rena turen när han stod där i baren och fick syn på Jenny och Tuula. Det var något speciellt med Jenny när hon satt där och slickade av skeden glassen och den varma såsen. Hon pratade med sin väninna och skrattade men hennes blå ögon såg så ledsna och nakna ut.

       Han vet inte vad som tog åt han. I vanliga fall så sket han fullständigt i hur folk mådde. Det var deras egna bekymmer hade han alltid tyckt. I varje fall hade han haft den åsikten sen den dagen han stod vid sin systers kropp och smekte henne på den lilla kalla handen. Han ville att hon skulle som ett mirakel öppna sina ögon. Men hon låg där stel och kall och ljusets låga dansade och bildade skuggor över hennes kalla lik.

       Han drogs till bordet och satte sig ner mitt emot Jenny. Tiden bara flög iväg och dom pratade om allt mellan himmel och jord. Han kunde bara inte låta bli att fråga.

        "Du vad är det som får dig att se så himla sorgsen ut? Det var då när orden slutit sig runt honom som en kladdig hinna som han erbjöd henne sina tjänster gratis och han gav henne sitt telefonnummer. Micke kunde se Jennys son framför sig när hon berättade och bilden av när han själv var grabb spolades förbi hans näthinna.

      Då när Micke ligger i sitt rum och tittar med sina stora rädda ögon rakt ut i det mörka rummet. Han skulle egentligen ha somnat för längesen. Men så länge ljusstrimman lyser genom springan från dörren och rösterna tränger sig in i hans rum kan han inte somna. Han väntar och väntar på att pappa ska lägga sig i sin säng. Lägga sig så han slipper höra lillesyrrans rop som ekar mellan väggarna innan hon tystnar i ett kvävt läte. Han känner sig som ensammast i hela värden och vågar inte berätta för någon att pappa är äcklig. För då blir pappa arg.  Ibland har han tänkt berätta, men tänk om pappa skjuter mamma och pappa hamnar i fängelset.        Han hatar dessa nätter och längtar till morgonen. För då är pappa en riktig pappa, och inget monster längre, För då är pappa precis vanlig och skojar och busar som vilken pappa som helst. Då är det som allt egentligen inte hade hänt som om allt bara var en sån där hemsk mardröm. För ibland går det att låtsas att allt är en sån där mardröm o monster som Alfons i boken har ibland. På dagarna är ju pappa precis som vanligt och pappa är precis som Alfons pappa som han tycker så mycket om. Inte som på nätterna då pappa är som ett monster som han hatar.
     Hatar av hela sitt hjärta, hatar för att han inte vågar hjälpa lillesyrran, hatar för att han inte vågar somna, hatar för att han mår illa, hatar för att ingen kommer att tro på honom.      På dagarna då pappa är så där go som Alfons pappa, då ångrar han sig när han tänker så elaka tankar om pappa. För tänk om pappa bara försvinner och dör när han tänker så. När han hatar pappa så där riktigt ordentligt så det gör ont. När han hatar pappa och aldrig mer vill se honom. Hatar pappa så han önskar livet ur honom.
     Han skulle vara lika stark som Bamse och bara slita upp dörren till lillesyrrans rum och kasta iväg pappa och sen skulle pappa aldrig våga göra så nå mer. Då skulle pappa bli lika snäll på nätterna som på dagarna. Då skulle det inte finnas något mera monster och han skulle aldrig mer behöva höra lillesyrrans kvävda skrik.        Nu tystnar tv och stegen närmar sig när han kryper ihop och kramar sin älskade Luffe närmare sig. Luffe som funnits hos honom så länge han kan minnas. Han kniper ihop ögonen och låtsas att han sover. Stegen stannar utanför hans rum och han kramar Luffe ännu närmare sig. Dörren åker igen sakta men säkert och den lilla ljusstrimman försvinner och nu är det kolmörkt i rummet. Han sväljer och sväljer och varje sekund känns som en evighet och han trycker sina små händer mot öronen. Hårdare och hårdare så han slipper höra.      Det är över när han tar bort sina små händer som nu är alldeles bortdomnade. Han lägger sina små armar runt Luffe, De tunga ögonlocken faller igen och på andra sidan väggen ligger hans lillesyrra hopkrupen i fosterställning och hennes stora livrädda ögon lyser av smärta i det mörka helvetet. Helvetet som ingen ser, som ingen hör, som ingen vet.

        Micke bjuder upp Jenny och dom dansade och tiden flög iväg. Han gick på toaletten och fick stå i kö och han trodde aldrig det skulle bli hans tur. När han kom tillbaka satt varken Jenny eller Tuula kvar. Han letade igenom lokalen men dom var  spårlöst försvunna. Faan han skulle ha tagit hennes telefonnummer. Han visste inte ens vad hon hette i efternamn. Han visste inte ens var i Dalarna hon bodde. Han kunde inte glömma henne utan tänkte dagligen på allt hon berättat. Han ville utplåna Pelle från jordens yta en gång för alla. Han ville höra hennes röst i andra änden av telefonen.

        Nu hade den dagen äntligen kommit. Det skulle bli hans sista uppdrag som torped. Nu var det snart över. Han skulle gå ur motorcykelklubben som president. Det gav inte honom ett dugg längre. Han hade fått nog av idioter. Han hade allt han behövde och mer därtill och han behövde inte göra något mer för resten av sitt liv om han inte ville. Men han hade inga planer på att sluta arbeta på sitt företag som han byggt upp från grunden av de pengar han tjänat som torped och langare. Han gillade att ha fullt upp och trivdes med att se sin ateljé med alla konstverk som vuxit fram under åren som gått. Micke hade beställt en taxi till klockan tolv och sen var det bara att hämta Jenny i Gamla stan.      

        Jenny kliver på bussen vid kaféet och får tränga sig fram till en stång långt bak i bussen. Med ena handen håller hon sig fast i stången och med den andra tar hon ett stadigt tag i ryggsäcken där buntarna med pengarna ligger. Nu var det bara två timmar och sen skulle hon överlämna tusenlapparna som skulle förändra hela hennes liv. Efter en bra stund då både parfym och svettlukt trängt sig in i hennes näsa stannar bussen med ett ryck.

        Hon hade inte den minsta lust att åka tillbaka till det röda tvåvåningshuset med sina barn. Huset som fick de att gå kalla kårar uppför ryggraden varje gång hon tittade upp för trappen. Hennes barndomshem som hade förvandlats till ett fängelse. Hon ville inte åka tillbaka och se blickarna som talade sitt tydliga språk. Blickar som tittade på henne som om hon inte var klok. Som om det som hon anmälde Pelle för var påhittat. Blickar och elaka spydigheter som hennes barn fick. Jenny hatade dom lika mycket som hon hatade sin före detta man. 

       Nu var det dags. Nu skulle hon sätta sina planer i verket och hennes tankar skulle inte längre stanna vid bara funderingar. Tankarna var på god väg att bli verklighet. Han kommer aldrig mer att kunna göra henne och barnen illa. Hon ska bara lämna ifrån sig pengarna så slipper hon och hennes barn vara rädd något mera. Hon kliver av bussen och ute har det börjat snöa.