Jag skulle fylla 55 år

Jag glömmer aldrig den 14 september 1996. Det var min födelsedag. Jag skulle fylla 55 år. Dagen hade varit ganska späckad med arbetsuppgifter, symaskinerna i min ateljé hade gått för fullt.

Vi hade haft besök av en "lunchbuss" med klädintresserade damer som tittade och beställde av min skinnkollektion. Det kändes ganska bra.

Syflickorna gick hem vid 4-tiden. Jag gick omkring i mina rum fortfarande iklädd min långa blå bommulsklänning. Den som vi alltid var klädda i vid kundbesök. Jag sjönk ned på en stol i salen, tände ett ljus och tänkte - 55 år.

Jag såg fram mot att få se delar av min familj, som skulle komma vid 6-tiden. Det var min faster och farbror, som kom långväga från Nynäshamn. Det var mina två systrar och mamma med sin livskamrat Bernt.

Middagen skulle intas i stora huset. Jag hade tänkt bjuda på en flaska champagne i salen där jag satt. Alla anlände kl 18, som avtalat. Vi skålade trots att mamma och Bernt inte hade kommit. Vi väntade en stund till. Jag öppnade paket. Mamma hade fortfarande inte dykt upp.

- "Det måste ha hänt något", sa jag.

Vi drog oss över till stora huset. Vi samlades i den stora vackra hallen. Vi drack ytterligare ett glas champagne och inväntade mamma, som skulle komma tillsammans med Bernt.

Plötsligt så stod hon där, min mamma.