Slask och snöblandat regn

Tåget anlände till Göteborgs central nästan på utsatt tid. Blåst och snöblandat regn mötte Ragnars ansikte när han steg av tåget. Han hade inte brytt sig om att ta med sig något paraply på sin resa, för han hade läst en gång att det i Göteborg alltid regnade från sidan på grund av blåsten.
   I sin ungdom hade han varit på skolresa till Göteborg. De enda platser han kunde minnas från den resan var Liseberg och Älvsborgs fästning. Det var ett ljust minne, dels för att solen sken alla de tre dagarna i Göteborg, dels för att en tjej i klassen hade pussat honom på kinden när de åkte Pariserhjulet. Minnet av pussen gjorde hans kinder heta. Det snöblandade regnet bekom honom inte. Han följde lämmeltåget av passagerare in mot stationsbyggnaden. Något hotell hade han inte fixat, men han hade varit övertygad om att det skulle lösa sig när han väl var på plats, och nu var han på plats. Han gick fram till en informationsdisk och frågade var han kunde finna ett bra och billigt hotellrum. Den unge mannen i informationsdisken gav honom en karta över centrum med alla hotell markerade.
   - Jag får inte rekommendera några hotell, men rent generellt kan man väl säga att man nog inte hittar så värst billiga hotellrum här i centrum, utan i så fall får man överväga att bo på något av motellen utmed de stora trafiklederna. Där är prisnivån så klart en annan.
   - Utmed trafiklederna … Nä, jag vill nog bo i centrum. Vad kostar rummen ungefär?
   - Det har jag ingen riktig koll på. Jag är ju egentligen bara utbildad för att svara på frågor som rör Centralstationen och Nils Ericson-terminalen samt de tåg och bussar som utgår härifrån.
   - Ok, jag förstår. Tack för kartan i alla fall, och så måste jag säga en sak: När jag träffar på trevliga ungdomar som du, känner jag att det finns hopp för det här landet.
   - Jaha, där ser man. Tack så mycket.
   - Det är precis det där jag menar. Ett leende och en bugning. Precis så skall det vara.
   - Jaha. Tack, tack.
   - Ännu en bugning! Strålande!
   Ragnar tog adjö av den trevlige, unge mannen och gick iväg en bit i stationsbyggnadens innanmäte. Han stannade till, satte ner väskorna på golvet och studerade kartan som han fått. Runt omkring Drottningtorget låg en handfull hotell, och Drottningtorget låg jämte Centralstationen. Ett utmärkt tillfälle att jämföra priser på hotellrum.
   Före det snöblandade regnets ankomst hade det uppenbarligen snöat ordentligt, för trottoaren utanför den entré som vette mot Drottningtorget var fylld med slask. Snön måste dock ha fallit några dagar tidigare, för slasket var inte bara grått, utan hade också hunnit med att bli fläckvis färgat i nyanser av svart och brunt. Ragnar korsade ett övergångsställe och befann sig strax i lobbyn på ett hotell. En leende, ung kvinna mötte hans blick.
   - Hejsan!
   - Hej, jag är journalist och är intresserad av ett rum. Tills vidare bara för två nätter, men kanske så länge som tre månader. Har ni något bra erbjudande?
   - Tyvärr, vi är fullbokade den närmaste veckan.
   - Fullbokade? Har ni så många turister i november?
   - Vi är allt som oftast fullbokade, oavsett tid på året. Det pågår ju så mycket evenemang och kongresser hela tiden.
   - Jaha. Ok … Får jag fråga om du vet om det finns något annat hotell här i närheten, där man kan hitta ett bra och billigt rum?
   - Just den här veckan är det nog svårt att hitta ett hotellrum i stan överhuvudtaget. Dels pågår ju den här världskongressen för partikelfysiker, och så är det nåt EU-möte om torskfiske, tror jag det var, men jag hörde tidigare idag att det fortfarande finns lediga rum i Borås och Varberg. Vill du att jag skall ringa och kolla med något hotell där?
   Ragnar fingrade på sitt skägg.
   - Borås och Varberg, säger du … Det är ganska långt dit, va?
   - Både Borås och Varberg ligger ungefär sju mil från Göteborg.
   - Sju mil … Det är ju inte så bra. Vad skall jag göra? Har ni verkligen inget rum ledigt, någon skrubb eller så, tills jag hittar något annat?
   - Nej, jag är ledsen.
   Den unga kvinnan såg uppriktigt ledsen ut för Ragnars skull, vilket värmde Ragnars hjärta.
   - Ni göteborgare är så mysiga på något sätt, så öppna, så trevliga, så mänskliga.
   - Jag är från Småland, men jag har pluggat i Göteborg, så jag har nog tappat min dialekt lite.
   - Ja, men nu när du säger det, så hör jag nog att du har lite småländska i din röst. Kan du gissa var jag kommer ifrån?
   - Stockholm?
   - Ja, det är rätt, fast egentligen är jag från Sundbyberg, eller Sumpan som vi brukar säga.
   - Var ligger det då?
   - Det ligger granne med Solna.
   - Var ligger det då?
   - Vet du inte var Solna ligger?
   - Nääj.
   Ragnar glömde alldeles bort att han var på jakt efter en bostad. Nu handlade det om att göra en folkbildningsinsats.
   - Känner du till Råsunda?
   - Jag känner igen namnet, men vet inte riktigt vad det är för nåt. Jo, förresten, det är ju där regeringen har sitt kontor.
   Ragnar suckade.
   - Nej, nej, nej. Det är ju Rosenbad du tänker på.
   - Jaa, så var det kanske det hette.
   - Om jag säger så här: VM 1958.
   - VM i vad?
   - I fotboll. Jag var bara två år gammal då. VM-finalen spelades på Råsunda, bara ett par kilometer från där jag bodde … Men nu skall jag inte störa dig mer, och själv måste jag ju hitta någonstans att bo. Men det var kul att prata med dig.
   - Det var kul att prata med dig också. Hör av dig så jag får veta hur det gick.
   - Hur det gick med vad?
   - Med ditt boende.
   - Vad har du för nummer då?
   - Vänta, så skall jag skriva en lapp.
   Ragnar fick lappen med hennes nummer samt ett leende. Han gick ut i det snöblandade regnet och vände ansiktet mot himlen.
   ”Vid Gud, det här är en underbar stad” tänkte han och nästan blundade när han gick.
   Efter en minuts planlöst vandrande halkade han i slasket och föll handlöst. Den gråa, svarta och bruna sörjan blötte ner hans kläder.
   ”Helvete, också. Detta är ju typiskt mig, alltså. Fan, vilken klant jag är.”
   Ragnar tog sig tillbaka till Centralstationen och bytte till torra kläder. Alla de blöta plaggen, utom rocken, lade han i plastpåsar innan han stoppade ner dem i resväskan. Sedan gick han ut till den långa kön av taxibilar. En chaufför tog genast hand om hans väskor. Sedan satte sig Ragnar i taxin.
   - Jag har hört att alla hotell i den här stan är fullbokade, men du kanske känner till något ställe där man kan hyra in sig billigt?
   - Vilken adress?
   - Jag har ingen adress. Kör mig bara någonstans där du tror att jag kan hitta något billigt för ikväll. Det spelar ingen roll om det är bra standard eller inte.
   - Ok, jag kanske vet.
   - Bra, då tar vi det.
   Taxins sommardäck plöjde fram genom slasket på gatorna. Ragnar hade ingen aning om vart han var på väg.