ELIN

Elin tryckte till på finnen som satt i pannan. Det gjorde ordentligt ont och lämnade efter sig djupa sår efter hennes naglar.
Bra jobbat Elin, nu blev det ju mycket bättre. Hon gjorde ett halvhjärtat försök med täckstiftet innan hon kammade ner luggen i pannan. Det fick duga.
Det knackade på toalettdörren.
”Det är upptaget”, sa Elin och sprejade på rikligt med parfym över kläderna.
Knackandet övergick till ett bultande.
”Men ta det lugnt.” Elin låste upp dörren och möttes av mammas enorma gestalt.
”Kan du lämna tvillingarna på dagis?” Mamma såg helt färdig ut.
”Nej, jag hinner inte. Vi har idrott första timmen och man måste vara ombytt när lektionen börjar”, sa Elin.
”Snälla Elin, jag måste få gå och lägga mig igen, jag har inte sovit en blund på hela natten.” Hon pekade menande på den stora magen och skakade på huvudet.
”Det blir nog en fotbollsspelare av den här.”
”Säkert, fixa fem till så har ni ett fotbollslag. Lägger ni till pappas två nya där uppe i Umeå så har ni reserver också.”
”Ha, ha, jättekul. Det blir verkligen inga fler efter den här.”
”Kan jag få skriftligt på det”, sa Elin och gick mot köket.
I köket möttes hon av det vanliga frukostkaoset. Uffe stod vid diskbänken och blåste på en kopp med svart kaffe samtidigt som han pratade i telefonen. Eftersom det var jämn vecka så satt hans två förpubertala monster till söner vid köksbordet och stal syre från alla andra.
I en varsin hög barnstol satt de treåriga tvillingarna och målade roliga mönster på bordet med hjälp av gröt, lingonsylt och rågbröd.
”Puss på er gullungar”, sa Elin och kysste Linus och Linas fjuniga nackar.
Sen gick hon förbi Markus och Pontus och gav dem en varsin smäll över huvudet.
”Men oj, förlåt. Jag såg er inte.” Hon sattes sig ner och hällde fil i en tallrik.
”Kolla Markus, Elin har ett horn i pannan”, vrålade Pontus och dunkade till sin bror på armbågen. Elin försökte döda honom med en kolsvart blick men Pontus flinade bara och tuggade limpmackan med öppen mun.
”Stäng kakhålet, det kommer flugor”, sa Elin.
”Skitgammalt skämt, syrran. Något du snappade upp på bondskolan du gick på förr?”
”Jag är inte din syrra”, väste Elin.
”Har du något val, eller”, sa Pontus.
”Om det inte vore för dig och din hockeyidiot till brorsa så hade jag gått kvar i Skutskär”, sa Elin och hällde Fraskuddar över filen.
”Ingen vill väl spela för Skutskär. Det är ju Brynäs som gäller, de har gått om Färjestad i tabellen nu”, sa Markus och tittade upp från tidningens sportsidor.
”Intresseklubben anmäler”, sa Elin och ryckte åt sig tidningen.
De hade flyttat från Skutskär eftersom Uffes grabbar bodde med sin mamma i Gävle. De gick i skolan i Gävle och de tränade hockey i Gävle. Så när det blev bestämt att Uffe skulle ha killarna varannan vecka istället för varannan helg så hade det varit mest praktiskt att flytta in till stan.
Elins åsikt hade snabbt blivit nedröstad.
Så därför satt hon nu här med hela den glada hopkoksfamiljen i ett överbelamrat radhuskök och slogs om syret.
Bra jobbat morsan.
Elin kände hur Lina stirrade på henne. De blå ögonen stirrade mot hennes panna.
”Har Elin horn”, viskade Lina.
”Ja, hon är en kossamu”, sa Pontus. ”Kan du säga kossamu?”
”Kossamu”, sa Lina.
”Kossa muuu”, sa Linus
Elin petade ner luggen.
Markus passade på att ta tillbaka tidningen.
”Men jag hade ju …”,
En varnande blick från Uffe fick Elin att ge upp tidningen.
Det skulle bli en lång dag det här.
”Nå, kunde du ta tvillingarna till dagis”, frågade mamma.
”Men jag sa ju att jag inte hinner”, sa Elin.
”Om du klev upp lite tidigare på morgonen så skulle du kanske hinna”, sa mamma.
Hon slet åt sig en disktrasa och torkade av Linus och Lina runt munnen.
”Fy vad äckligt”, sa Elin. ”Fattar du hur mycket bakterier det finns i den trasan.”
”Nu klär jag på dem så kan ni gå sen. Då hinner du”, sa mamma.
”Men …”
Mamma stannade upp. Linus stod vid hennes ena ben och skrek, Lina satt högst uppe på hennes mage. Hon drog efter andan och tittade Elin djupt i ögonen;
”Jag bjuder dig och Marie på bio och McDonalds, bara du gör det här idag. Snälla.”
”Marie äter inte på McDonalds. Hon stöder inte USA och imperialismen.”
”Åh herregud. Hon är bara för mycket den där Marie. Snälla Uffe nu måste du hjälpa till lite här.”
Uffe lade snabbt på luren.
”Är hon så bra sällskap för dig den där Marie? Hon sätter så mycket griller i huvudet på dig och som hon ser ut sen … ” Uffe skakade på huvudet.
”Men ursäkta, vem är det som alltid predikar om människors lika värde och att alla har rätt till en andra chans. Det är inget fel på Marie, hon är bara lite … lite … färgstark.” Elin lyfte bort sin tallrik från bordet. Hon försökte gå förbi mamma som blockerade vägen till hallen.
”Jag vill att Elin ska gå till dagis!”
Mamma sträckte fram den gallskrikande Linus till Elin.
”Snälla, du får tvåhundra kronor rakt ner i fickan.”
Elin tittade på sin mamma och såg de svarta ringarna under de gröna ögonen.
Hon skulle aldrig skaffa barn, inte ens om någon hotade med pistol.
”Okej, men lova att ni inte gör några fler ungar, det är pinsamt som ni håller på och ja just ja, det är nog bäst att du skriver en lapp till idrotten om varför jag är sen också.”
Mamma log trött och lämpade över ungarna i Elins famn.
”Tack”, viskade hon och pussade Elin på kinden. ”Du är bra du.”
”Ja, ja”, sa Elin och gick mot hallen.
När hon hade fått på Linus och Lina skorna hörde hon Markus röst:
”Du Lena, vi har friluftsdag idag. Jag ska ha matsäck. Mamma brukar alltid steka pannkakor så det vore bra om du stekte några nu för jag måste snart sticka.”
Hon brydde sig inte om att stanna för att höra vad mamma svarade.