PROLOG

Han stod i köket.
I handen höll han en flaska konjak, Hennesy Private Reserve” 1275 kronor på systemet.
Pappas absoluta favorit.
Flaskan var fylld till hälften.
Han spädde ut den med päronsoda och drack några djupa klunkar.
I vardagsrummet stod TV:n på.
Han lät sig svepas in i eterns värld av förnedring och död.
Snälla sluta
Stäng bara av.
Snälla, snälla sluta nu
Det är så lätt att bara stänga av.
Äckellukten spred sig i rummet. Från armhålor, från svettiga fjun i nacken, från skrev och mun.
Skrev och mun.
Lukten spreds genom luftkonditioneringen och satte fast sig i tapeten tillsammans med kärleksförklaringar och hot.
Kroppen och könet och doften och … äcklet.
Det här är inte kärlek
Han tog en klunk till ur flaskans sörjiga innehåll. Magen vred ihop sig som i kramp och han rusade in på toaletten.
Där blev han sittandes med jeansen hopkorvade kring fötterna.
Ensam med ångesten lindad som gladpack kring kroppen.
I morgon fyller jag tretton år
Han reste sig upp och svajade fram till badrumsspegeln. Han bet sig själv i läppen tills det började blöda. Han kände ingenting.
Bra.
Han visste att pappa hade gömt ett Playstation 3 bakom dörren till kontoret.
Hoppas att kvittot är kvar så han kan byta.
Han drog på sig jeansen igen. Fumliga konjaksfingrar drog åt livremmen. Byxorna hasade ner långt under höften men han orkade inte bry sig, det fanns ändå inga fler hål i livremmen.
Han lade sig ner på klinkergolvet i ett hopp om att golvvärmen skulle tina upp honom, få honom att känna sin kropp igen.
Från sitt grodperspektiv begrundade han det han såg.
Kakel och klinker, bubbelbadkar och dubbla tvättställ.
Fint folk håller skiten ifrån sig.
Fint folk håller skiten inom sig.
Hur mycket han än skrubbade så sipprade skiten ut ur hans porer och snart skulle alla veta.
Ditt lilla äckel.
Mödosamt reste han sig upp. Han drog loss en soppåse från rullen som låg i botten på papperskorgen och öppnade badrumsskåpet.
Han petade runt lite bland alla burkar med TREO, sömnmedel, vitaminer, ögondroppar och diverse insmugglade medikament från Thailand.
Det snurrade rejält i huvudet på honom nu och han förstod att det började bli bråttom.
Med en svepande rörelse rakade han ner alla burkarna i kassen.
Happy birthday to you
Han skålade med sin spegelbild, tog en djup klunk ur flaskan och gick ut.
Den friska luften fick honom att kvickna till en aning.
Han tog ett djupt andetag och sensommaren strömmade ner i hans lungor och för ett ögonblick trodde han sig ha kontakt med sin kropp.
Men det var bara en illusion. Känslan lämnade honom och kroppen hängde åter bara med som en gammal träningsväska på en pakethållare.
Han gick utan att vända sig om.
Vid garageuppfarten stod en vit Saab. Han tog fram sin dörrnyckel och satte den hårt i lacken och tryckte till. Sakta ristade han in en djup fåra och stannade vid dörren till passagerarsätet.
Han tyckte nästan att han kunde se den lille pojken där inne på det varma skinnsätet.
Skinnsätet som klibbade fast mot bar hud.
Den lille pojken.
Bort och iväg.
Han ristade in ett F.
Förlåt
Nyckeln lade han på motorhuven, han skulle inte behöva den mer.