Prolog

Isens ande och Eldens

– Kom och sätt er här. Jag känner er inte, men jag ser att ni behöver värma er och höra en bra historia.

Den grånade metalljägaren mönstrade de båda främlingarna som banat sin väg genom stormen och sökt skydd i hans ishydda. De tog tacksamt av sig sina våta ytterplagg och lade dem bredvid sig i en ring framför oljekaminen. Han hällde upp var sin kopp rykande varmt tranbärsvin åt dem och gjorde sig klar för att börja berätta. Han behövde inget mer veta om dem än det han såg. En stolt men chockad ung kvinna från låglandet och en ljushyad gänglig man som såg mer än det han hade framför ögonen. Hans skäggstubb talade om att han var från en annan värld, ändå var han varken Khoshk eller Dodunvali. De hade tunga revor i sina dräkter. Uppenbarligen var de på flykt från något betydligt farligare än dem själva. Han kunde ge dem det de behövde för stunden och de kunde ge honom ett välkommet avbrott i ensamheten.

-- Ni kan känna er trygga här. Ett tag i alla fall, fortsatte han. Ingen kommer att komma hit så länge stormen rasar. Hans båda gäster satte sig tacksamt ned, huttrade lite och gned sina armar för att låta värmen från kaminen komma åt dem bättre. De tog tysta emot kopparna han erbjöd dem med bägge händerna och började försiktigt smutta på den varma drycken. Deras ögon var tomma och de stirrade stadigt framför sig på den utmattades vis som varken är tankfullt eller tanklöst,  fokuserat eller planlöst. De hör mig knappt nu, tänkte den gamle mannen. Men det gör inget, deras öron kommer att öppna sig i takt med att värmen når deras hjärtan. Och i vart fall, vad kan man göra  i tystnaden annat än att tala och lyssna.

-- Så länge stormen varar finns det inte tid för mycket annat än minnen. Men jag förstår dem inte riktigt, mumlade den gamle jägaren på, medan han gick omkring och plockade i den trånga hyddan. --. Det verkar som om minnena ändrar sig ju äldre jag blir. Som om minnena av världen vore kallare och klarare än världen av is och kyla vi har omkring oss, fast kylan nu och då är en och densamma. Han tog sats och började sin historia.