Samma lördagsmorgon i samma lilla stad vaknade David Jonsson 23 år gammal i sitt studentrum. Han bryddes av andra saker än Lars-Åke Andersson. Länge hade han haft en gnagande och oidentifierbar känsla i magen. En känsla av att vilja hjälpa till. Att lysa upp någons tillvaro. David läste datateknik och matematik på en filial till den stora högskolan i huvudstaden. Han var en av de allra bästa eleverna. Han var en av de stora stjärnorna under 90-talets IT-boom, men tvärt emot många andra hade aldrig snabba pengar intresserat honom. Istället kunde han sitta nätterna igenom och njuta av skönheten i de matematiska formler och algoritmer i de programvaror han var med och utvecklade. Less på hetsen och pengajakten i storstaden valde han att fortsätta sina studier på en liten ort där han fick vara i fred och ingen kände igen honom. Här hade han i lugn och ro kunnat utveckla avancerade krypton och datasäkerhetstjänster av vilka han faktiskt hade flera patent på.
Känslan av att vilja hjälpa till hade funnits länge. På vilket sätt det skulle ske visste han inte. Det han dock visste var att om han inte gjorde något mycket snart så skulle han inte få någon ro. Efter många och långa överväganden de senaste veckorna hade han kommit fram till att han skulle utnyttja sina specialkunskaper för att förändra vardagen till det bättre för en skara utvalda. Med behärskad målmedvetenhet skred han till verket.

Lars-Åke tog en lång dusch, rakade sig och gjorde en spartansk frukost på rostat bröd, smör och pulverkaffe. Sakta började livsandarna vända åter. Efter frukost dammsög han hela lägenheten, skurade toaletten, tvättade fönster. Nöjd satte han sig ned två timmar senare och kände ett inre välbehag. Plötsligt kom han på burken med mynt han hade i garderoben. Efter dryga tio minuters räknande hade han inte mindre än 880: - i handen, det mesta i tiokronor. Med ett inre leende tänkte Lars-Åke att lyckan kanske trots allt står den djärve bi. I klädkammaren rotade han fram tomglas och ölburkar och la dem i två stora säckar. Snart gick han in i ICA-butiken med 880: - kronor på fickan och två tillgodokvitton på sammanlagt 186:50. Snart var hans kylskåp och frys åter fyllt med det nödvändigaste. Hur det än var så saknades det mer än 3800: - när han gick igenom månadens räkningar och utgifter. Moloken stirrade han på högen med räkningar och nollan som blinkade emot honom från skärmen på den begagnade datorn. Ja, ja, det är så det är med det, det får vänta till måndag när banken är öppen, sa han lågt för sig själv. Nu tänkte han i alla fall så gott det gick att njuta av helgen. Han skulle inte låta sig nedslås. "C'est la vie" tänkte han då han satte sig på cykeln på väg mot sjön.

David hade sin plan klar och han visste exakt hur den skulle genomföras. Ett behagligt lugn och en självsäkerhet kom över honom, samma känsla som en perfekt förberedd idrottsman känner på startlinjen. Hans fingrar for flinkt över tangentbordet och allt eftersom tiden for iväg så bockade han av namn efter namn på sin handskrivna lista. Efter nästan fem timmar var han klar. Nöjd och belåten beskådade han sitt verk. Det var perfekt. Vattentätt. Hundraprocentigt. Sedan föll han i en lång och drömlös sömn och vaknade inte förrän sent på kvällen.

På söndag kväll satte sig Lars-Åke vid datorn för att en sista gång kolla in det ekonomiska läget. Det hade trots allt varit en fin helg och till råga på allt hade han träffat Eva-Lisa nere vid sjön. Hon hade frågat om han ville sätta sig hos henne och ta en fika. Det ville han såklart även om han kände sig lite blyg. De hade haft en trevlig stund och det slutade med att hon hade gett honom ett vackert leende och en lapp med sitt telefonnummer. Modemet tickade igång och han klickade sig fram till skuldsaneringsmyndighetens hemsida. Han fyllde i sitt användarnamn, personliga kod och engångskod och tryckte därefter på "logga in". Till svar fick han: "Användarkonto saknas." Konstig tänkte han och försökte en gång till med samma resultat. Det var märkligt sa han tyst för sig själv. Så fort myndigheten öppnade på måndag morgon ringde han kundtjänst. "Nej, Ni finns inte i våra register", sa den kvinnliga rösten i andra änden av telefon. "Är du absolut säker frågade Lars-Åke igen". "Ja, absolut säker." "Jaha, tack då" svarade Lars-Åke och la på. Strax därefter ringer det på telefonen och Lars-Åke svarar.
Sakta, nästan omärkbart sätter han sig ned på golvet bredvid telefonen och bara gapar innan han får fram ett ord: "Du sa att du är från TV4 och undrar vilket hotell jag vill bo på i Stockholm inför Trissdragningen i TV?" "Ja det är korrekt uppfattat och du är Lars-Åke Andersson 610504-4669?" "Ja det stämmer sa Lars-Åke". Utan att fatta hur så var han plötsligt inbokad på Grand Hotel i Stockholm kommande torsdag och hade fått övriga instruktioner om vad som skulle hända i TV-studion. Lars-Åke visste varken ut eller in. Gjorde han något olagligt om han inte grävde vidare i detta? Lars-Åke tittade sig försiktigt omkring. Känslan av att vara med i dolda kameran var högst påtaglig. Hur som helst hade han sitt akuta problem kvar: Månadens räkningar. Han tänkte att det var lika bra att bita i det sura äpplet och började ta fram telefonnummer till sina olika fordringsägare. Men vart han ringde var svaret detsamma: "Nä, vad jag kan se är din faktura betald via ditt konto i Nordea." Hos Småstadshem AB var svaret till och med att hyran var förskotterad tolv månader framåt. På hans personkonto blinkade saldot
150 000: - fram. En insättning från konto 12345678-1234 med utdragstexten: "Från R.Hood." Lars-Åke kände det som att marken gungade under honom innan han kom till sans. En lång stund satt han bara och stirrade in i väggen. Efter långa moraliska grubblerier bestämde han sig för att vänta och se vad som skulle hända. De följande dagarna förflöt i en kombinerad känsla av eufori, lättnad och oro. Fram på onsdagen hade han slappnat av så pass att han spenderade lite pengar på nya kläder. På kvällen ringde han Eva-Lisa och bjöd henne på middag.

Liknande scener utspelade sig runt om i landet. Greta Gustavsson, 68 år i Hägersten fick en snabb remiss till ett privat sjukhus för sin höftledsoperation och nästan 200 000: - insatta på sitt konto. Eivor Stensson, 44 år i Målilla, och tillika ensamstående fyrabarnsmor, fick helt oväntat fem stycken biljetter till Hawaii hemskickade tillsammans med resecheckar på nästan femtiotusen kronor och ett huslån reducerat med 75%. Abdul Aseem 48 år från Afghanistan och hela hans familj på sju personer fick mirakulöst nog sina uppehållstillstånd godkända.

Eva-Lisa log när Lars-Åke gratulerades av TV4: as Lasse Bengtsson till 25 000 kronor i månaden i 25 år på veckans Trissdragning. Efteråt firade de med en femrätters middag på Franska Matsalen på Grand Hotel tillsammans med Eva-Lisas båda söner.

Lördagen den 15: e september gifte de sig i Svenska Kyrkan på Mallorca. Strax innan hade han fått jobb på parkförvaltningen och hon som kokerska på Kyrkskolan, endast ett stenkast från det lilla huset de köpt i utkanten av staden. De levde mycket lyckliga tillsammans i många år framåt och spenderade sin fritid med att se jordens alla länder.

David Jonsson avslutade sina studier med högsta betyg och startade ett eget företag inom mjukvarubranschen, som blev ytterst framgångsrikt. Han gifte sig med sin ungdoms kärlek, Anna. De fick tre barn och blev internationellt kända profiler med engagemang inom FN och de donerade stora summor pengar till behövande inom och utom landet. När David Jonsson gick bort i en ålder av 78 år bevistades hans jordfästning bland andra av Sveriges Statsminister, FN: s generalsekreterare samt representanter för UNICEF, SIDA, Röda Korset och Läkare utan gränser.

Flera stora elbolag, fastighetsbolag, bensinbolag, tidningar och statliga myndigheter med flera fick under en kort tid problem med balansen på sina konton. Polisens inledde en förundersökning och spåren ledde till en Internetserver på Caymanöarna. Inte ens efter hjälp från Amerikanska FBI kunde ett avgörande nås. Vart man än hamnade på Internet via denna server spelades det endast upp en lite animation av en grönklädd figur med fjäder i hatten, som dansade en lustig dans med två penningpåsar i handen. Förundersökning avslutades strax därefter och arkiverades hos Rikskriminalen under rubriken: "avslutat".

SLUT.