1. Fest fast på medelåldersvis

- ELVIRA! ELVIRA är du inte klar snart? vrålar Ola uppför trappan. Nu måste vi  sticka, vi är skitsena.

Hans ord studsar likt ettriga loppor upp längs med väggarna i den smala radhustrappan och ökar om möjligt stressnivån ytterligare.

Mitt i en smått imponerande klädhög står jag och är desperat. Har provat hela min befintliga garderob utan att hitta någonting som fungerar. Trots att jag har testat alla mer eller mindre möjliga kombinationer har jag inte hittat någonting att ta på mig. Egentligen är det inget större fel på kläderna utan felet och hela skulden vilar på min kropp. Vilken är svullen, äckligt svullen och fet, dallrig, slapp och hängig.

Varför är det så att vissa dagar vaknar du upp och är plötsligt fet? Inte bara fet, utan obeskrivligt fläskigt fet. Så fet att du inte vill lämna huset av rädsla för att orsaka jordbävning. Så fet att du är rädd att barnen, inklusive deras föräldrar kommer peka och skratta när du visar dig ute. Så fet att du inte vågar gå och handla för du vet att alla kommer kolla vad du lägger i kundvagnen. Idag är en sådan dag.

Försent inser jag att jag borde köpt den groteska kroppskondomen jag såg på tv-shop som pressar ihop ens lösa fett till en vacker timglasfigur. Bannar högt mig själv och gör en mental anteckning om att den skall införskaffas snarast. Det allra mest obehagliga är att jag faktiskt tror att den skulle hjälpa mig. Det faktum att jag sett någonting på TV- shop skrämmer mig en del. Men att jag på allvar funderar på att beställa därifrån gör att jag börjar fundera över vilken kärring jag har blivit.

Ska på fest för första gången utan vår dotter, där nere står min sura sambo och väntar. Väntar på att jag skall komma ner för trappan förvandlad till något attraktivt, eller åtminstone till något som inte är helt frånstötande. Hade mer än gärna stannat hemma. Vissa dagar är man helt enkelt inte till sin fördel och naturligtvis sammanfaller det oftast med någon social tillställning. Allra helst skall det vara en dag som du är riktigt mycket i blickfånget som till exempel när du skall hålla tal, redovisa något på jobbet eller varför inte gifta dig. Lagen om alltings djävlighet.

Paniken kommer över mignär jag kikar ner och ser på min dallriga mage ökar pulsen markant. Hopplösheten sprider sig som en förlamning i kroppen och jag undrar hur fan jag kunde låta detta hända med mig? Och hur fan gick det till? När jag var yngre skrattade jag åt sådana som mig. För med ungdomlig naivitet var jag fullt och fast övertygad om att jag aldrig skulle låta mig själv sjunka så lågt till att bli fet.

- ELLLVIIRA!!! Ola vrålar igen, med en röst som inte tolererar mer väntan.

Låter blicken fara över berget med kläder. Måste bara hitta någonting ta på mig och lyfter tröstlöst på det översta plagget i klädhögen. Nä fy..
Får helt enkelt ta min gamla vanliga trasa. Den ligger i tvättkorgen så jag springer in på toaletten och hittar klänningen som luktar svett. Som den stressade husmoder jag är sprayar jag miracle parfym i armhålorna på klänningen och konstaterar att det luktar kvalmigt men att det får duga.
Drar vant på mig klänningen. Den är i alla fall skön. Svart är den också och det skall visst göra så att man ser smalare ut. Ja och så flyger grisar,tomten och tandfen finns på riktigt.
Medan jag springer ner för trapporna är jag helt övertygad om att kvällens samtalsämne kommer vara om hur mycket jag har gått upp vikt och om jag aldrig har hört talas om deodorant förr. Det kommer verkligen att bli trevligt, tänker jag spydigt för mig själv.