Livliga Gatan

Innan ni läser historien om den lilla gnistan…

… läs detta, eller om du tycker att det här lilla avsnittet är tråkigt att läsa, be mamma eller pappa läsa det högt för dig!

Allting har sina goda sidor och dålig sidor, som du säkert vet. Trots att du vet, tar jag tillfället i akt, min kära läsare och berättar att det inte är på annat vis med den här lilla karaktären som jag kommer att berätta om. Jag tror att redan vid mycket ung ålder vet de flesta av er och håller med mig om hur farlig elden är, oavsett storlek. Visst är den vår vän när vi fryser eller när vi vill äta ett varmt mål mat, den lyser även upp tillvaron för oss när det är mörkt, men det betyder ingalunda att minsta lilla gnista inte är farlig. Den kan bränna ner vårt hus om vi inte aktar oss eller orsaka oss stor skada. Eldar är inga leksaker vare sig för stora eller små barn och man ska handskas mycket försiktigt med den. Låt de vuxna handskas med den istället!
Respektera den och den respekterar dig!
Den lilla gnistan i sagan är en god och vis varelse, men om ni lyssnar/läser noga kommer ni att märka att ingen av barnen eller vuxna någonsin rör vid gnistan eller leker med den, utan behandlar den så som man behandlar eldar. Mycket försiktigt.

Livliga Gatan

Saker och ting tersig inte alltid som man tror eller vet att de ska göra. Vuxna, nå ja, de flestai alla fall, vill gärna tro på sagor och underliga ting, men de har helt enkeltvuxit upp och blivit alltför förnuftiga. De tragglar på, nöter sina skoralldeles som vanligt, det vill säga utan att någonting speciellt händer i derasliv. Det händer aldrig heller något märkvärdigt i deras hem eller på derasgata. Men det finns de få som vet, och väntar magiska ting som faktiskt händermed jämna mellanrum och utan dem skulle inte barnböcker komma till. För attvisst måste man tro på det man så vill gärna berätta. JAG vill berätta för er!Det var så det hela började…   

… Våren presenteradesav en lätt vind. Den bar med sig dofter från knoppar och blommor som trängde ini näsor, stora och små. Solen lös allt starkare för varje dag och lockademänniskorna att vistas ute. De gjorde sig små ärenden för att kunna smita ut idet härliga vädret och njuta av nykomlingen. Två av de som också gärna vistadesute var Maja och hennes lillebror, Oliver. De bodde på en livlig gata med husentätt inpå varandra.
De båda syskonen satt på en av husens trappor tillsammans med de andra barnensom också bodde där. De pratade glatt i munnen på varandra och stirrade samtidigt på rörelsen på deras gata.