Prolog

Maj 1986
De flesta byggjobbarna hade avslutat sin arbetsdag och lämnat byggarbetsplatsen. Det skulle jag ha gjort i vanliga fall också, men jag ville göra klart rördragningen till golvbrunnarna på våningsplanet eftersom golvläggarna skulle komma dagen därpå. Till skillnad från det surr och slammer som hördes dagtid var det tyst på området. Förutom mig fanns bara ett par tre arbetare på byggområdet. En av dem, en snickare, kunde jag se genom fönstret nere vid virkesupplaget. Sen var det visst någon som befann sig inne i en av kontorsbarackerna.
Jag hade just fått en golvbrunn på plats, fixerat den och kopplat avloppsröret när jag reste mig upp för att sträcka på ryggen. Ett brummande motorljud hördes utifrån. Genom fönstret såg jag en stor långtradare svänga in på området. Det stod Nord Trä, med stora vita bokstäver, på det blå presenningskapellet som täckte både dragbil och släp. Långsamt rullade den över den stora grusplanen, mellan en rad av stålcontainrar och arbetsbaracker bort mot virkesupplaget där snickaren stod. Chauffören vevade ned sidorutan och sade något till snickaren.
Därefter hoppade chauffören och en kortsnaggad medhjälpare ur förarhytten. Medhjälparen gick bort till en gaffeltruck som stod invid en av barackerna och startade den. Chauffören lossade gummistropparna som höll fast presenningen över det täckta kapellet. Därefter fällde han ned sidolämmarna och tog fram en lång bräda. Med brädan makade han den löst hängande presenningen och kastade upp den med en knyck på kapellets tak. Hela sidan av släpet var nu öppen och virket kunde lastas av. Så gick han till dragbilen och upprepade samma procedur.
Gaffeltrucken började lyfta av virkestravarna, en efter en. Medan virket lastades av stod chauffören och snickaren och tittade på. Det tog inte lång stund förrän både släpet och dragbilen var tömda på sitt innehåll. Snickaren gick fram till en stålcontainer, låste upp och öppnade de stora ståldörrarna på ena kortsidan. Gaffeltrucken kom körande för att sätta gaffeln under den första pallen. Så påbörjades lastningen. Pall efter pall med tvättmaskiner, diskmaskiner, spisar, kyl och frys lyftes på dragbilen och släpet.
Lastningen var nästan klar när en man kom ut ur kontorsbaracken. Det var platschefen. Han stannade upp och tittade bort mot lastbilen, gaffeltrucken och de två männen som stod bredvid. Så satte han fart och kom med raska steg mot den plats där lastningen pågick. Han såg upprörd ut och jag kunde se att han ropade något till männen som stod och såg på gaffeltrucken som lastade. Platschefen sträckte upp handen och gjorde stopptecken framför gaffeltrucken och vände sig åter mot chauffören. Man kunde tydligt se att en häftig ordväxling pågick. Gaffeltrucken stannade, föraren klev ur och anslöt till de övriga. Platschefen gestikulerade vilt med båda armarna, pekade på lastbilen och mot containern som om han menade att de skulle lasta av igen.
Då såg jag hur truckföraren som stod snett bakom platschefen höjde armen och slog till honom i nacken. Denne vacklade framåt. Därpå kom två snabba knytnävsslag i ansiktet och platschefen föll i marken som en klubbad oxe. Truckföraren började sparka den liggande mannen i sidan men snickaren gick emellan och stoppade honom.
Lastningen avslutades i en hast, presenningen drogs ned, gummistropparna fästes och chauffören och hans medhjälpare hoppade in i bilen. Sedan for långtradaren iväg. Det gungade till när man körde upp på vägen så jag trodde nästan släpet skulle välta.
Kvar på marken låg platschefen och snickaren stod på knä lutad över honom.