2005, april

Anneli Rågström spydde för andra gången denna morgon.
      Hon låg framåtlutad med ena handen på den vita porslinsstolen och med den andra handen försökte hon att hålla håret bakåt. Några envisa hårstrån hittade, trots hennes försök att hålla dem helt tillbaka, vägen ner mot toaletten och blandades med vatten från avloppet som skvätte upp samtidigt som magsäckens innehåll landade.
      Hon hade ingen aning om hon hade ätit något olämpligt, såvitt hon kunde minnas hade hon inte ätit speciellt mycket alls. Den senaste tiden hade aptiten bara försvunnit, blivit ersatt av en konstig uppblåst känsla, en känsla så främmande för henne som hon inte riktigt kunde sätta fingret på. Hon hade aldrig haft någon typ av ätstörning som hade smugit sig fram efter den första tonårstiden. Inte heller hade hon någon i släkten, som hon visste om, som kanske omedvetet smittat av sig.
      Tänderna kändes inte lika lena som innan när hon försiktigt drog tungan längs med dem. Kanske hade hon drabbats av någon typ av influensa? Kräksjukan hit och dit hade hon hört talas om. Det var inte länge sedan hon hade haft sin senaste mens heller, det visste hon, men sex hade hon ju ändå inte haft under detta år.
      Hon pustade ut mellan hulkarna men fortsatte koncentrera sig på toalettlocket, det brände i halsen av magsyran som kom efter att magen helt hade tömts. Kramperna efter hulkandet i diafragman trappades upp och ljusprickar trädde fram varje gång hon stängde ögonlocken.
      Hon hoppades att influensan eller vad det nu kunde vara skulle försvinna lika snabbt och plötsligt som den hade uppstått.

Lasse, hon tänkte på honom ibland, hennes första riktiga kärlek. Tydligen hade han träffat en ny tjej, som nu gick vid hans sida vid promenader eller shoppingturer till staden. Men än så länge var det nog inte så allvarligt försökte hon intala sig. Det förhållande som Anneli haft med Lasse hade inte varat så länge, men av någon anledning hade han framkallat känslor inom henne som hon inte visste fanns.
      Blotta synen av honom hade under deras tid tillsammans gjort henne alldeles darrig, varm inombords och totalt hängiven. Fast samtidigt hade hon varit konstant orolig över att förlora honom. Kombinationen av hennes osäkerhet och känslor hade varit hennes fall, han hade aldrig fått lära känna den riktiga Anneli. Tanken på honom tillsammans med hans nya tjej gjorde ont, så ont som man kunde ha utan att känna fysisk smärta.

Efter att ha spolat flera gånger låg det fortfarande en hinna på vattnet, en tunn slemmig hinna som vägrade låta sig spolas ner i virveln när vattnet byttes ut. Hon slängde i en lång pappersremsa tills hinnan inte längre var synlig och började med att krypa ut ur badrummet innan hon långsamt klarade av att resa sig upp.
      Sakta men säkert försvann illamåendet och hon övervägde att sjukskriva sig, dagen hade inte startat så bra och hon tittade längtansfullt på den ännu obäddade sängen. Kuddarna, som ramlat ner under natten, låg nu spridda runt sängen på det mörka golvet och täcket hade bit för bit krupit sig fram ur påslakanet där det normalt sätt skulle stanna en hel natt, ja flera nätter till och med. Det bruna underlakanet hade skrynklat ihop sig och madrassen blottades på flera ställen.
      Hon hade bestämt sig, sängen såg alldeles för inbjudande ut. Även om den var smutsig och i stort behov av ett lakansbyte var den fortfarande lika skön att ligga och vila i.

Anneli tog tag i telefonluren på vägen in till sovskrubben slet den ur laddaren. Telefonen stod placerad på fönsterbänken i den relativt lilla knallgula hallen. Att ställa den på hallmöbeln hade hon inte ens tänkt på. Som en riktig ungkarl så hade hon ändå inte mycket i sina fönster. Blommorna som hon förvisso hade haft till en början var sedan länge döda och kastade.
      Hon slog numret till den kiosk, där hon jobbade extra åt en kompis. Svarta pengar som hon kunde använda till onödigheter utöver de dagliga utgifterna som socialen betalade åt henne. Arbetsför var hon inte, om det inte skedde på hennes villkor. Att passa tider och att känna sig tvungen att göra något bestämt under en viss tid fungerade inte riktigt för Anneli.

                                                             ~