Prolog

Folk har dött, folk har fötts. De har skrattat, de har gråtit. De har nått sina mål och fallit vid mållinjen. De har slagits och gett upp. Framför allt har de bedrövat och behagat andra och sig själva.
Det är, dock, något som nästan alla som någonsin levat verkar glömma. Tron.
Skepticism är något farligt, och likaså pessimismen. De har båda brist på tro och fantasi. Att tro är att alltid se något som inte finns, att tro är att alltid veta att det en dag kommer att finnas.
Att tro på Gud är förmodligen den mest accepterade tron. Efter det kommer spöken och tomten, sedan änglar och vättar. Men längst ner på listan av vad man får tro på, enligt den oskrivna människolagen, ligger varulvar, häxor och… vampyrer.
För de som aldrig trott, eller bara trott på vad som är tillåtet att tro på, kommer nu allting att förändras…

Vampyrer.
De kan döda dig med en sång i hjärtat.
De har huggtänder, sover i kistor, tål inte solljus eller vitlök, kan inte närma sig ett kors och de dricker enbart blod. Det är bara några få myter om dem.
Sanningen är att en vampyr bara är en människa utan själ och med ett stelnat hjärta. De är fortfarande människor, vilket betyder att de alla är olika. Deras kropp är död så de kan självklart inte äta, dricka, ha sex eller få barn.
Det enda de någonsin lyckats leva på är blod, vilket de själva förstått är deras föda, och de hungrar efter det hela tiden.
Som många vet kan inte en död kropp ligga i solen, den ruttnar, och naturligtvis kan inte heller en vampyr befinna sig i solen eftersom deras kropp är av samma som ett lik.
Sedan finns det inte mycket mer att säga om dem utan att det är något som alltid är olika från person till person, eller… från vampyr till vampyr.
I Göteborg, Sverige, har de funnits i 400 år.

Göteborg.
Året är 2008, den 13 oktober. Det är natt. Dock, inte vilken natt som helst. Det är vampyrernas natt. Det är under denna natt på året det endast är tillåtet för en vampyr att skapa en annan vampyr genom att bita en annan människa. Ett offer som de förföljt i många dagar, månader eller år innan det slutgiltiga bröllopet den 13 oktober.
Det är en högtid, en festival. En folkfest för alla Sveriges vampyrer.
När en vampyr föder en annan, då lovar den evigt sällskap med denne. Den blir till föräldern, mentorn eller älskaren för all evighet, men när vampyrer älskar handlar det inte om sex, utan om blod. Att dela bytet, att dela varandra...
Vampyrer lämnar aldrig varandra, de kan inte ens om de vill. De har alltid ett osynligt band mellan varandra.
Det var ett kollektivt vampyrbröllop som utspelade sig utöver hela Göteborg under just denna natt.
Under hela dagen hade de festat under jorden, och när natten kom lekte de på kullerstenarna i månskenet… och folket bara försvann spårlöst.
Vid midnatt, tolvslaget mellan den 13 och 14, biter de. Ibland är de mot offrets vilja - vilket vissa vampyrer föredrar - men ofta har offret blivit övertalat och förfört till att själva ta emot det med egen vilja. Vad som än händer så är det alltid något som är uppskattat i slutända. Att bli biten. Att få leva för evigt. Att få oändlig skönhet. Att alltid se allt på den ljusa sidan… Så att säga.

... och allt detta hände i lugna, godhjärtade lilla Göteborg, den 13 oktober 2008.

Ingen har någonsin vetat om det – förrän nu.