Prolog

Jag är tre år och ligger invirad i en filt i baksätet på en bil som jag inte känner igen. Jag fryser och är genomblöt.
Det är försommar och bilens förare, droskägare Karlsson, har just räddat mig från att drunkna i den översvämmade ån. Droskägaren kör mig hem och bär in mig i mormors kök där mamma håller på att laga mat.

Inne i mormors vardagsrum spelade en sådan där gammaldags radio med ett grönt öga.
– Sugar in the morning, sugar in the evening, sugar varenda dag. Jag tror att det var Alice- Babs som sjöng.

I efterhand har jag fått reda på att jag skulle hämta min storebrors nya skor som han hade kastat i vattnet. Varför han kastade i dem, eller varför jag skulle hämta dem, har han inte kunnat förklara.

Fortfarande långt upp i tonåren brukade jag vakna upp, kallsvettig mitt i nätterna. Det var alltid samma dröm som återkom. Jag låg och kämpade i det iskalla vattnet för att inte sugas ner under ytan.