Vid åtta på kvällen kom Arnt tillbaka, med samma motorcykel. Var har du varit, vad gjorde de med dig? var frågor som kom från döttrarna.

- Jag har suttit i min verkstad hela tiden och lagat skor, svarade Arnt. Saken var den att Arnt hade fått ett allt större lager med skor och stövlar som tillhörde officerare vid Rinnlägret i Verdal. Han vågade inte avböja beställningar om lagningar, men han dröjde med att ta sig an dessa jobb. Därför hade antalet skor tillhörande Wehrmachts officerare bara blivit större. Nu hade Arnt fått sitta med alla dessa lagningar, ända till dess alla var klara. Soldaterna med motorcykeln hade order att sitta med honom i verkstaden ända till allt var klart. Efter några timmar så hade de börjat assistera honom som hantlangare och på det hela uppträtt hyggligt och bjudit honom på cigaretter. Men han hade ändå fått jobba på, utan rast. Till slut var han klar med alla skor, hopknutna och med namnetiketter. Han hade inte vågat fråga efter betalning för sitt arbete, kommer jag härifrån med livet i behåll så är det värt mer än pengar resonerade han.

Arnt fortsatte laga skor långt efter kriget tagit slut, han var verksam i sin lilla verkstad i källaren under Frelsearmen vid torget i Levanger till dess han fyllde 80 år. Henry Rinnan blev dömd till döden för bland annat mord och landsförräderi. Henrys bror som hade det svårt efter kriget, då hela familjen Rinnan betraktades som paria, anställdes av Arnt som gesäll.

Packarden då? Den såldes till ett par danska turister, som rustade upp den och finns numer att beskåda på Odense bilmuseum.