Mina första minnen

Jag kommer inte ihåg hur jag hamnade i fars säng, men jag kommer tydligt ihåg att jag och far låg under täcket och busade. Det måste ha varit en tidig söndagsmorgon eftersom vi låg kvar i sängen.
Mor hade gått ner i köket för att ta fram frukost, havregrynsgröt och hembakat bröd.
Far kittlade mig och jag skrek högt i skyn, dels av obehag, dels av njutning och glad samvaro.

Detta är bland de första minnen jag har från barndomen, jag måste ha varit 4 eller högst 5 år, för när jag var 5 fick jag en lillasyster, och jag har inget minne denna märkliga morgon av någon baby.

Varför tycker jag att denna morgon var så märklig, är det inte fullt normalt att en far ligger och morgonbusar med sitt barn medan modern stökar i köket?? Är inte detta den ultimata bilden av en lycklig familj?

För mig var det inte normalt. Inte denna gång som var den första och sista som jag kommer ihåg, fram till den dag jag med skälvande ben och stor vånda över vad som nu skulle hända, rymde hemifrån när jag var 15 år.

Far killade med sina stora fingrar i midjan, på magen, under armar och fötter, hans händer var överallt, och jag fäktade med skräckblandad förtjusning med både ben och armar för att freda mig.
Än i dag kommer jag ihåg känslan, hur underbart ljuvligt, tryggt och varmt det var att skojfajtas med far.
Mors röst hördes nerifrån trappan.

- Frukosten är klar, kom ner och ät, säg till pojkarna och Barbro också.
Men far brydde sig inte, vi fortsatte att busa runt i sängen. Plötsligt blev jag vansinnigt kissnödig.
- Sluta pappa, sluta nu, skrek jag. Samtidigt som jag försökte komma ur min fars grepp.

- Jag kissar på mig, du måste sluta nu, sluuuuuuta, tjöt jag. Men far bara fortsatte. Jag försökte få tag på hans fingrar under täcket så jag kunde bryta bort dom. Plötsligt fick jag ett bra tag med båda mina händer runt fars grova arbetarfinger, jag bröt allt vad jag kunde. Fars ivriga försök att kittla mig upphörde som genom ett trollslag, och i precis samma ögonblick förstod jag att det inte var hans finger jag höll i…….
Jag hade fått tag i hans snopp som hade ett ståtligt morgonstånd, ja, jag visste inte då vad morgonstånd var, jag visste knappt vad en snopp var, i varje fall inte en vuxen mans snopp. Mina båda bröders snoppar hade jag nog skymtat vid något tillfälle när vi blev badade i mors stora zinkbalja, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig något som den här..
De ögon som min far nu tittade på mig med glömmer jag aldrig, hans blick var våt och blank. Samtidigt som han tittade mig rakt in i ögonen verkade han vara någon helt annanstans. Senare i livet har jag fått lära mig att det jag nu såg var en kåt mans blick, men det förstod jag inte då, jag blev bara rädd.

När jag insåg vad jag hade gjort gled jag snabbt som ögat ur sängen, jag sprang in i mitt och min systers rum.
Hjärtat bankade som en stånghammare i bröstet på mig. Första tanken var att gömma mig någonstans, jag kröp in under sängen, mina tankar for fram och tillbaka, vad hade jag gjort? Jag visste instinktivt att det var fel att hålla i fars snopp, den otäcka blicken jag sett i hans ögon bekräftade också att det var helt fel, den var långt från de skrattlystna ögonkast som jag tidigare på morgonen fått från min far.

Mors röst hördes på nytt nerifrån trappan.

- Kom ner och ät nu. Valle se till att ungarna kommer upp, gröten kallnar.
Jag förstod att jag inte kunde ligga kvar under sängen så jag kröp fram från mitt gömställe.
Barbro sov fortfarande, hon var 6 år äldre än mig, hon var en tanig flickunge, med långt blont hår. Jag hade också långt hår, men inte lika blont som min systers. Hennes hår var nästan vitt medan mitt hår var mer mellanblont.
Vi flickor hade oftast långt hår då hemmet var mycket fattigt, det fanns inga pengar till frisörer.
Nu delade vi rum, men egentligen var det inget som band oss systrar samman, det var för stor åldersskillnad för att vi skulle ha någon glädje av varandra. Barbro såg nog mig mest som en black om foten, en liten skitunge som rotade i hennes kläder och saker, någon hon var tvungen att dela rum med p.g.a. att vi var så många syskon.

Jag skakade försiktigt på hennes ena arm som låg utanför täcket.

- Vakna Barbro, frukosten är klar.