Ingen hade en aning om var kroppen hade tagit vägen.Det var den bistra sanningen som begravningsentreprenör Folke Blom väcktes upp till en gråkulen tisdagsmorgon.

Han försökte att inte låtsas om att klockan hade ringt, vände istället på sig i sängen, blundade hårt och försökte somna om igen. Efter en stund satte han sig uppgiven upp och svängde ned benen på golvet, han gäspade och tittade förvånat ned på sina fötter. Han hade glömt att ta av sig strumporna. Det hade han aldrig gjort någon gång tidigare, om han inte varit berusad när han lagt sig förstås. Han tittade ned på de välslitna tubsockorna som en gång varit vita och suckade djupt.

– Var fan hade herr Bergström tagit vägen?

– Ät nu Folke, ropade hustrun inifrån sovrummet. Du skall öppna om fyrtio minuter och tänk om gamla fru Bergström kommer in. Vad gör du då? – Får väl säga som det är, att herr Bergström har gått bort. – Ja, nog för att jag har hört talas om människor som gått bort under årens lopp tillsammans med dig. Men aldrig en som har legat stendöd i fem dagar.

Två kaotiska veckor ut begravningsentreprenör Folke Bloms osannolika liv.