uppvaknandet

(Det var åtta år, fyra månader, tolv dagar och sex minuter innan det ofattbara och fruktansvärda skulle hända.)

Ett billigt slagbord av typen som ville vara antikt, men som bara var rankt och tveksamt hopsatt stod vid väggen i köket. På bordet stod ett glas vin, till hälften urdrucket. Bredvid låg ett cigarettpaket, tomt och nu endast bärare av ett slarvigt och otydligt nedklottrat telefonnummer. En askkopp med fimpar som var omslutna av avtryck från röda läppar. En kvällstidning, en hög med läroböcker och en fruktskål som inte innehöll någon frukt, men däremot en halvtom påse chips.  Ett par tunna strumpbyxor hängde som en trasdocka över ryggstödet på den ena stolen. På den andra låg klänningen, den silkiga, den tunna, den dyra, den alldeles för dyra.

På gasspisen stod formen med lasagne, bristfälligt övertäckt med folie. Bredvid stod den fina kaffepannan som hon hade fått av sin bror ”presentreklamdirektören”. En äkta Alessi, hade han sagt. Fint värre, hade hon förstått när hon månaden efter hittat den i ett heminredningsreportage i fina tidningen. Pippin i pipen tjöt när vattnet kokade, det var det som hon hade mest glädje av när hon satt med näsan försjunken i ”Barnets utveckling mellan 2-4 år”.

Köksfönstret slog. Hakarna var avlagda, det hade varit kvavt i natt eller i morse.
I hallen låg morgontidningen innanför lägenhetsdörren sedan fyra timmar tillbaka; ”30.000 i demonstration mot Tysklands nya kärnkraftverk!”. ”Ulf Adolfsson avgår...”  

Mattan som tidningen förmiddagsvilade på var den gamla trasmattan som de hade haft hemma i villan, på övervåningen utanför hennes och föräldrarnas rum. Blå, gul, röd, blå, gul, röd, blå, gul, röd... och så en omotiverad svart rand. Mattan började vid lägenhetsdörren och slutade vid toalettdörren som nu stod öppen på vid gavel. Innanför den slitna tröskeln tog ett mosaikgolv från femtiotalet vid. Svarta och vita mosaikplattor, två gånger två centimeter, som ett cafégolv i miniatyr.

På golvet vilar ett par fötter, nakna och med ett par vita trosor kring anklarna. En hand sträcker sig ned och kliar försiktigt på den ena fotknylan. Naglarna är blodröda, blanka och sensuella i bjärt kontrast till fötterna som varit varma och färgats av ett par nya, svarta skor. Pumps? Det droppar från vattenkranen i handfatet, ett stilla droppande som plötsligt får sällskap av ett strilande som sakta ökar i styrka.
- Åhhh, gud vad skönt!