Prolog

Börjar tappa orken. Jag har förlorat mig själv. Vad fan gör jag?

Stirrar på skärmen. Klockan går. Visaren som rör sig och som betyder att sekunderna passerar är min fiende. Sniffar min nya deodorant med aloe vera doft. Vem vet varför.

Suck. Mitt liv är en suck. I en öken. Som är oändlig och stekhet och torr.
Varför jag skriver ner allt meningslöst som händer i mitt liv?
Därför. Med lite tur kanske det här till och med tråkar ut tristessen.

Jag vill hålla fast i sekunderna, men dom faller mig ur händerna likt sandkorn. Egentligen borde det ju inte göra något att dom försvinner. Jag slösar ju bara bort tiden på att ha tråkigt. Men det skrämmer mig. Att dom bara är borta sådär, sekunderna alltså. Försvinner ur mitt liv och kommer aldrig tillbaka. Jag vill inte ens tänka på hur många jag har förlorat på att sitta här.

Där loggade Elin ut från MSN också. Totalt ensam, igen. Yeess! Not.

Varför jagar jag allitd bort dom jag älskar? Varför försvinner dom lika snabbt som sekunderna ur mitt liv. Jag vill ju hålla fast i dom också. Men nej. Borta.

Well, hello Miss Brightside. Sen när blev jag på såhär roligt humör? Vem vet? Vem bryr sig? Inte jag.