Perfekt död | Första kapitlet
Marit Deubler

Första kapitlet

Han spanade ut över församlingen. Det var lugnt ikväll, än så länge, men han visste att det brukade fyllas på, både med folk och alkohol. Att det nu inte hade kommit igång var bara normalt. Det passade också honom perfekt, nu kunde han se bättre. När natten kom igång med sina blinkande lampor och rök blev kvinnorna suddigare, svårare att tolka och upptäcka.

Idag hade han tur, hon var här. Han hade sett henne direkt han kom in. Han smekte hennes nakna armar med blicken, följde hennes linjer, andades hennes lukt. Hon var otroligt vacker. Huden skimrade och han kunde knappt vänta på att få röra vid henne.

Deras ögon möttes över rummet. Hon såg hur han såg på henne. Började putsa på sig, smeka sin hals lite diskret, rätta till linnet, tittade bort ibland men mötte hans blick igen. Läppjade på sitt glas, lät tungan svepa över läpparna lite, fuktade dem. Så spelade ett litet leende i hennes ansikte, gav en helt annan form åt det, ett leende som lovade mer, bad om mer.
Han lät en timma gå. Följde henne med blicken vart hon än gick. Hon kom alltid tillbaka till baren, och sökte hans blick. Han visste att han hade henne, men tänkte låta henne vänta lite till, även om suget efter att få röra henne, och känna de små fjunen av hennes ljusa hårstrån på armen killa hans läppar, var så starkt att han nästan exploderade. Han måste vänta.

I det blå ljuset fann de varandra. Han sökte upp henne på dansgolvet som nu var fyllt av glada människor. Stod en stund och tittade på henne i bakgrunden och gick sedan fram till henne. Hon log, förde händerna genom håret och drog honom intill sig. Han kände hennes puls genom det tunna linnet, hennes kroppskonturer, hennes värme. Han bet henne retsamt i halsen, örsnibben och kände att hon rös av välbehag. När så deras läppar möttes en kort stund gick en ilning genom kroppen, han ville ha henne nu, skulle ha henne. Han tog hennes hand och de smög ut från nattklubben, ut i natten. Stannade till i gränder, stannade till mot husväggar och kysstes hett. Han hade ännu inte rört vid henne mer än med munnen, ville dra ut på det även om det var plågsamt.

Han bjöd henne på ett glas rött vin av fin sort. Hon tittade honom djupt i ögonen över glasets kant, det ljusa håret föll fram i testar över hennes ansikte. Hennes hud var ljusbrun, och håret på armarna lysande vitt. Hon tog väl hand om sig, det kunde han se.

När hon så började se sömnig ut kröp han fram till henne och kysste henne djupt, hon var med så länge hon orkade. Han fick lite av hennes vin i munnen och tog snabbt ett glas vatten och sköljde ur sin mun. Tittade på hennes livlösa kropp. Hon hade fått känna sig åtrådd, bekräftad och älskad och skulle dö med vetskapen att någon ville ha henne.

Han lät nu sitt finger följa armen, huden var varm och lite fuktig. Lät tungan följa hennes armveck, armbåge. Lekte med hårstråna. Hon var perfekt. Hon var till och med mer perfekt död.

(Klicka på ett hjärta för att sätta ditt betyg)

  Skrivblock

Skriv en kommentar
  •  

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Utse vinnare av förlagskontrakt

Registrera dig

Visste du att...

...Robert Storm Petersen har sagt: "Jag har ofta tänkt att jag vill skriva en bok - nu tänker jag på det igen."

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Konduktören

"”Var är Stina nånstans?” Peter och Anna vaknar upp efter att ha somnat på tåget. De upptäcker att…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Kaptensgatan 6, 114 57 Stockholm  |  info@kapitel1.se