Kapitel 1

Örebro den 17 augusti 1979

Minnena av vad som hänt den här dagen bestod senare till största delen av vad som berättats för honom. Efter tjugofem år var även dessa minnen bleka och kanske inte ens riktiga. Orsaken till alltihop började vid kanten av Svartån en solig dag i slutet av en underbar sommar och med en båt som ljudlöst gled fram på det spegelblanka vattnet. Det var Mårten som såg den först. ”Det där är ju…” Han avbröt sig och höll upp en hand som skydd mot den bländande sommarsolen. Han hade rätt.
”Vilken då?” sa Rikard och lyfte även han en hand för att inte få solen i ögonen.
”Båten! Våran båt!” ropade Mårten högt trots att Rikard stod alldeles bredvid honom. Rikard var mer tveksam.
”Är det verkligen det? Den kommer väl från fel håll?” sa han och började ta sig uppströms längs å-kanten för att se bättre.
När han kommit närmare såg han att det verkligen var deras båt, som för ett par veckor sedan spårlöst försvunnit. Han kunde tydligt se namnet "FRAM" målat med blank svart färg på båtens akter. Mårten och Rikard hade i skolan läst om Fritjof Nansens resor till Nordpolen och tyckte det var kul att kalla deras båt för Fram och ännu lustigare att skriva namnet längst bak på den. Att den flutit nerför ån var bara ett antagande från deras sida eftersom de trodde att försvinnandet berott på Mårtens undermåliga förtöjning, men nu kom alltså båten från andra hållet och rörde sig sakta ner mot pojkarna.
Mårten tog upp en sten från marken.
”Vi tävlar!” sa han och kastade stenen mot båten.
Stenen landade i vattnet några meter framför båten och vattenytan fylldes av små krusningar som snabbt guppade iväg från där stenen landat. Rikard böjde sig ner och krafsade i marken för att hitta en sten som var lagom stor. Han hittade en, borstade slarvigt av den från jord och siktade noga mot båten.
”Fullträff!” hojtade han när stenen landade mitt i båten och skramlade till.
”Ja, men nu har den ju kommit mycket närmare än när jag kastade”, sa Mårten, trots att han visste att det bara rörde sig om högst någon meter. Han tog upp en ny sten och koncentrerade sig.