Förord

Vardagsrummet är belamrat med klubbor, bollar och snitslad golfbana. Inga arton hål och än så länge är parketten fri från sandbunkrar. Tack och lov! Så ser det ut hemma hos oss innan utesäsongen har börjat. Maken och sonen är för idrott, medan jag och dottern gärna shoppar. Vi kan springa på stan hela dagen (så länge jag betalar). Självklart shoppar vi bara sådant som är nödvändigt, smink och kläder.
I mitten av nittiotalet bodde vi utomlands. Medan maken arbetade levde jag lyx-hustru-livet. Shoppade, drack drinkar vid poolen, spelade golf och umgicks med mina nya väninnor som var i samma situation. Tjänstefolk, chaufförer, trädgårdsmästare och vakter ingick i vardagen.
Shopping har varit en av mina favoritsysselsättningar så länge jag kan minnas. En period i livet samlade jag på väskor och skor. En dag fick maken nog. ”Men vännen”, sa jag. ”Jag har ju inga skor och väskan var sååå himla snygg.”
Varpå käre maken hämtade flyttkartongen. (Tänkte han flytta?)
Nejdå, han vände bara upp och ner på lådan, så att jag fick inspektera innehållet. I hans tycke hade jag tillräckligt. Det vi mest argumenterar om är förmodligen shopping. Två gånger har jag klippt sönder mitt visa-kort och gett det till maken som present. Ni skulle ha sett minen första gången han öppnade kuvertet.

Vår familj består av maken, två långa gängliga tonåringar och jag, ”hustrun”. Ej att förglömma vår katt som har en päls som glänser i grått och silver.
Jag, hustrun är en och sjuttio i strumplästen, har trettionio i skostorlek och är fyrtiosex år. Jag har alltid varit kreativ, har hur många idéer som helst och allt försöker jag förverkliga. Som boken du håller i din hand. I tio år har jag skrivit, ändrat och skrivit på nytt. Jag har fått många bra förslag till förändringar av vänner och lektörer som läst manuset. Att skriva om sig själv har inte varit lätt. Jag tror ändå att jag har något intressant att delge andra. Jag är envis som synden och tar inget för givet. Alla människor har gått igenom en hel del, när man kommer upp till en viss ålder och än är jag inte färdig.
Jag tycker att det är roligt att umgås med människor i alla åldrar. Jag ser till att väninnor, kurskompisar och kollegor träffas. Jag tycker om att vara mitt i händelsernas centrum.
Precis som för de flesta består vår vardag av skola, arbete, och fritid. Jag engagerar mig mycket i barnens aktiviteter, till deras förtret. De tycker att jag lägger mig i allt. Jag brukar tänka; hellre en engagerad morsa än en oengagerad. När barnen var mindre ingick familjerådet i söndagsmiddagen. På söndagskvällarna, efter middagen, badar vi bastu. Till och med katten intar sin position på översta trallen. Om katten får bestämma är vi rangordnade. Överst på kattens hierarkilista befinner sig maken, sedan kommer han själv. Jag befinner mig på delad tredjeplats med barnen. Vi lever som vilken familj som helst, men det finns det något som skiljer oss från andra familjer och det hela börjar faktiskt med mig.