Det känns inget vidare att ha bråttom en lördagförmiddag, eftersom man knappt hinner träffa farsan under hela veckan. Lördagsfrukostarna har varit speciella på det viset i ganska många år, sen han började gå ständig natt antar jag. Och man har vant sej, blivit smått beroende faktiskt av den där speciella stämningen där innan helgen tar fart – uppdaterandet, påtårarna, de snabba menande ögonkasten kors och tvärs över brödkorgen och rosten och GP-bilagorna. Det är nånting att ha med sej hela vägen till nästa lördag, så det är alltså inte bara dåligt samvete men lika mycket en sorg för egen del som slår till när man nån gång emellanåt tvingas till språngfika.
    ”Va e det dom ska ha dej te ida da?” Morsan håller koppen åt mej medan jag hukar och knyter skorna. Jag har ju försovit mej också.
    ”Vet faktiskt inte, måste förbi redaktionen först å kolla. Men det e väl nåt föredrag ellern knattematch eller nåt…”
    ”Tror du? Det har du la allri skrevi om förut.”
    ”Har jag la. Kommer dunte ihåg när den där spionjägarn från Stockholm va här å tala på ingenjörsklubben. Å finalen i Sportlovscupen.”
    ”Just det ja.” Jag knyter färdigt och reser mej, och tar hand om det sista i koppen.
    ”Men du hinner hem te lunch allefall?”
    ”Kante lova, men det vore la märklitt annars.”

Hade börjat skriva en del för den lokala avisan redan i sjuan, i samband med en studiedag jag gjorde där. Fick följa med en fotograf ut till Åsaka för att intervjua en hundraårsjubilar och så tog de in texten dagen därpå. Svårare var det inte att få in både ena och andra foten, om det nu var jag som skrev hyfsat för min ålder eller tidningen som helt enkelt inte lagt ribban så högt – det är svårt för mej att avgöra idag men vi kan väl säga att det handlade om en kombination.
    Och det hade blivit en del under året som gått, allt från konserter och amatörteater till fullmäktigesammanträden och latinamerikanska föreningens sammankomster. Lagerinbrott och djurrättsdemonstrationer och valmöten. Ted Gärdestad på Kanaltorget, Tito Fernandez eller Motvind på Granngården och Fred Åkerström ute i Sylte Centrum. Man fick se sej omkring, halkade in i sammanhang man med stor säkerhet annars missat.
    ”Aa, hunnutsällning på Folkets park, det e la Dreverklubben tror jag. Lasse kommer ut å slår nåra plåtar åsså men du klarar dej ju själv. Snacka me nån litte i största allmänhet sådär, det behövernte bli nån längre grej. Fast glöm inte namnen på klassvinnara, både hunn å husse. Eller matte da.”
    Lenell verkar lite stressad fast det annars är helt öde och avspänt i de gamla knarriga lokalerna, bara teleprintern som står och matar för sej själv inne i sin garderob.
    Doften av ihjälputtrat bryggkaffe som parar sej med ångorna av trycksvärta som smiter ner längs labyrinterna från tryckeriet. Nattredaktörens tobakssmulor som ligger kvar på skrivbordet, det ser så trevligt ut att jag inte vill borsta bort dem men lägger blocket mot låret istället för att anteckna en del basal information om hundutställningen som Lenell kommit med.

Det är en del svansar som viftar omkring inne på Folkets park, men själv är jag nästan mer fascinerad av parken själv, särskilt sådär i det krankt bleka förmiddagsljuset. Har inte varit inne tidigare men har ju hört en del, och samtliga historier hör förstås natten och de ihoptullade häxbrygderna till. Det är ett ställe att först må overkligt bra och sen plötsligt lika ofattbart dåligt på – det har liksom aldrig riktigt slagit mej att det är en plats som existerar om dagen också, där man kan spatsera omkring och må i princip helt neutralt.
    Gamla medfarna paviljonger där under skirt sprättande bladverk, en antydan till hösnuva och det dova mullret från nån tanker som värker förbi nere i kanalfåran. Jag går runt en stund, och snackar som hastigast med en tant som verkar engagerad i organisationen. Får syn på Lasse sen och påminner honom om att ta namnen på dem han fotar – han ler överseende men avhåller sej åtminstone från att klappa mej på huvudet.
    Sen skakar jag ner över kullerstenen mot Kungsporten igen, mot redaktionen för att skriva ut det hela.