Men det allra viktigaste för att säkerställa dig ett helvete på jorden är RÄDSLA kom ihåg att ALLTID VARA RÄDD!!!!!!!!!!!!Jag kan inte nog poängtera hur livsviktig rädslan är för dig på din väg,så omhulda den,utveckla  den och framförallt:SLÄPP ALDRIG NÅGONSIN TAGET OM DEN.RÄDSLAN ÄR DIN ABSOLUT
BÄSTA VÄN PÅ DENNA JORD...

Ja ja,jag önskar på sätt och vis att jag skulle kunna fortsätta min bok i denna stilen enligt sentensen att det du skrattar åt inte GÅR att ta på allvar.Det är ju tyvärr så att rädsla är det som mest effektivt förgiftar och ödelägger våra liv och om vi låter vår rädsla kontrollera oss istället för vi den,är det ”bara” att ta det jag skrev innan på fullaste allvar,då är det så det blir.

Det har vi fått lära oss allihop jag och  mina två ”medhäxor” ,de två
outhärdliga oumbärliga marorna jag inte klarar mig utan,och så många andra i och utanför mitt liv.Alla blev vi skadade från början på olika sätt och plan och alla fortsatte vi på vår destruktiva väg tills vi hade målat in oss i våra världsberömda hörn så att det inte fanns något golv alls kvar och vi var tvungna att börja ”renoveringsarbetet” på oss själva för att inte gå under...

Och vi har faktiskt KLARAT  DET vi har gjort det mesta av arbetet och slutat upp att bara existera för att istället LEVA så nu ska vi bara våga göra det fullt ut också,med BÅDA fötterna.Jag själv(Muttran),Väsan och Gnällga,har alla tre s.k. kreativa yrken,där risken att synas(fasa över alla fasor)kan bli rätt stor.

Egentligen borde vi stå i en ring hållande varandra i händerna och mässa ”det är inte livsfarligt att synas, det är inte”...

Det vore väl effektivt att få DEN gamla lärdomen att få skrämselhicka. Fast ännu effektivare(jag försökte slingra mig undan positiv förändring IGEN) är faktiskt att stå i samma ring och mässa:Jag HAR RÄTT att synas,synnerligen skrämmande...

Det är så vi fått göra allihop,hitta ”roten till det onda”,lära oss att vi har kroppar och att människan är överlägset duktig på att fylla dessa kroppar med negativa minnen,saker vi tror att vi har förträngt.Otäcka händelser vi trott hörde forntiden till,handlingar vi skäms för,andras usla handlingar som skadat oss,kort sagt ”skräp”...

Allt detta vi trott oss vara fria från,ligger kvar i vår kropp och
”lurpassar” på oss!Inte nog med det,våra kroppar har dessutom oförskämdheten att,när det gäller dessa obehagligheter,ha ett minne som i långsinthet överträffar den förolämpade elefantens!!!Vad då göra åt detta elände?!

Jo,man letar,testar, blir vettskrämd, vågar(med lite tur och mycket hjälp) se var motståndet sitter någonstans. Skrattar, kämpar, skriker,gråter,för att tillslut förmå sig att inse att det enda som går att göra är att släppa smärtan ifrån sig,helst utan att kämpa ihjäl sig först....

Men men,mer om detta senare i boken.Varför ger man då sig in i ett så
plågsamt arbete medsig själv? Tja,begreppet livskvalité har ju varit på modet ett tag...och,titta förresten bara på hur bra du mådde innan du kom på tanken att livet kanske kan vara något bättre än så här?Med detta arbetet följer inte bara hoppet om en förbättring utan även verkliga positiva förändringar.

Ju bättre jag känner mig själv och min kropp mår,ju mer jag älskar mig
själv,ju större glädje har jag och min omvärld av mig och mitt liv.Det är min fasta övertygelse att vi inte valt detta liv vi har nu för att bara ”sitta av tiden” det är faktiskt meningen att vi ska leva det,i glädje!!!

Så,den haltande inledningen är härmed avklarad...för ytterliggare
förklaringar,var god och vänd blad...