(Texten läses eller sjunges i samma takt som Cornelis Vreeswijks ”Brev från kolonin”)

Nu ska jag för dig avslöja
Hur det kom sig jag fick nöja
Mig med ensamhet i cellen
Femton dagar bakom galler blev appellen

Jo, ensam låg den invid skogen
Stugan min med trädgård mogen
Där jag levde utan trängsel
Med en karl och höns och katt, fritt utan stängsel

Döm du själv om min förvåning
När jag möttes av en skåning
Med armé av byggarbetare
Som var där och grävde, röjde som skattletare

Innan kvällen var till ända
Var där hyvlat i varenda
Del av skogen, ja fy katten
Kände mig helt överkörd redan den natten

Mina tankar blev så dystra
Men byggjobbarna var ystra
Spika upp ett hus bredvid mitt
Exakt likadant som det jag har i röd-vitt

Så en lördag något hände
Grannen nya hon anlände
In på p-platsen hon veva
En exakt kopia utav våran Cheva

Bar på kroppen sin en klänning
Just en sådan som min Henning
Köpt till mig uti butiken
Du förstår att jag blev särdeles besviken

En dag knacka hon på dörren
Hann jag intet säga förrän
Hon for runt i alla rummen
Tyckte allt var jätteschyst och höll upp tummen

Hon sa kaffe och en kaka
Ja, det vill jag gärna smaka
Sen kan vi bli bästa vänner
Det är viktigt att man sina grannar känner

Veckor gick och ja, jag märkte
Att hon sina gränser stärkte
Allt jag ägde det blev delat
Eller vips kom en dubblett som om jag skelat

Så en onsdag vid halv två prick
Hem från jobbet tidigt jag gick
Såg jag häpet i vårt fönster
På vår övervåning rörde sig i mönster

Två figurer utan kläder
Det var grannen i sitt läder
Och min make lät som djuren
Så’na vrål det hör man knappt ens i naturen

Vreden växte uti kroppen
Tänkte detta, det var droppen
Och mitt blod det börja koka
Det var eld som satts i brand av denna toka

En rak höger och jag knocka
Söta grannen med en smocka
Sen jag klippte till med andra
Blodet spruta’ då, men vem kan mig väl klandra

Gubben slak han sprang till skogen
Kände sig väl inte mogen
Tala ut om denna saken
När jag skulle klå han såg jag bara baken

Sorgligt slutar denna sången
Nu så är det andra gången
Grannen kommit hit till finkan
O' tackat mig för smocka, man och hus, den slinkan!